Smögenhuset från 1898
Alla hus bär på berättelser om de som bor i huset. Med sitt hem berättar man vad som är viktigt. Det man lägger fokus på är det som betyder något. Gamla hus har särskilt något att säga. Jag skulle gärna vilja bo i ett äldre hus igen. Det här huset i Smögen är ett sådant hus. Det berättar historien om fiskeexportören och när Smögen blev badort.
Det blir lite av en bildkavalkad då jag tycker att det är så härligt att se ett hus som är klassiskt på så många sätt.
Köket är byggt i massiv ek och kolmårdsmarmor. Två exemplar levererades till Sverige, det ena hit till Smögen och det andra till kungens jaktstuga.
Denna vy gör mig varm. Det är så mycket just det som jag älskar med västkusten.
Här finns hela fem kakelugnar från 1890 från Rörstrand. Det här är två av dem.
Vid slutet av 1800-talet etablerades Smögen som badort. Varmbadhuset och Smögens restaurang kom till. Från början hyrde badgästerna rum eller lägenheter i privata hus på orten. De bofasta flyttade
ned i källarvåningen och hyrde ut resten av huset till badgästerna. Först med tiden byggdes pensionat och hotell. Även
om turismen ökade så stod fisket för merparten av de fastboendes försörjning. C. James Andersson, som byggde det här huset tjänade sina pengar på fiskeexport. Han byggde flera hus i Smögen. I detta, som blev hans egen bostad, är
det tydligt att han ville visa sin framgång. På 1960-talet ägdes huset av familjen bakom antik- och porslinsverksamheten Handelsbolaget Blå Måsen. Säljarens mormor Anita har själv ritat tegelpannorna till taket som sedan specialbeställdes från Holland och har sedan dess smyckat huset i all sin prakt. Huset
har varit i samma släkt sedan 60-talet.