Vid mitt besök vid Linnés Hammarby häromdagen blev jag betagen av det förtjusande kinesiska porslinet med Linnéblomman på. I Sverige kunde vi ju inte själv tillverka porslin. Den som inte nöjde sig med den spröda fajansen, fick beställa sitt porslin från Kina utifrån skisser. Och Linné skulle naturligtvis ha det bästa.

Det är lite av ett mirakel att porslin över huvudtaget överlevde transporterna över haven och det finns många historier om misslyckande beställningar. Och det var väl skrivet i stjärnorna att det skulle bli något fel på kopieringen av den detaljintresserade botanistens skiss.

Självklart valde Linné ett porslin med Linnean (Linnea borealis), den som är uppkallad efter honom och oftast förekommer på porträtt av honom. Det och smultron var hans favorit. Det är dock inte den oansenliga växten som ligger bakom hans efternamn Linnaeus. Fadern tog namnet Linnaeus efter den stora lind, på småländska uttalat linn, som växte på släktgården i samband med att han blev präst. Carl fick namnet Carl Nilsson Linnaeus. När han blev adlad valde han Carl von Linné. Själv skrev han alltid Carl Linné.

En unboxing man aldrig glömde

Det första porslinet ankommer till Hammarby efter år av väntan. I genomsnitt tog det 1,5-2 år för något att färdas fram och tillbaka via det ostindiska kompaniet. Jag kan tänka mig spänningen när de öppnar låren. Kanske har de bjudit in gäster, sannolikt botaniker och salen som jag nyligenbesökt är uppdukad för fest. Men när låren öppnas uteblir den stora glädjen. Det förväntade ahhh, blir i stället till åhhh och tystnar snabbt. Alla ser felet direkt och vänder i tystnad blicken mot den store botanikern för att invänta reaktionen. Det var ju trots allt något mycket exklusivt som fanns där. Skulle han kunna bortse från denna maleur?

Växten ser ju inte alls ut som linnean. På porslinet är blommanrödare och mer klockliknande. Stjälken är också kortare än originalet. Carl kunde nog inte dölja besvikelsen. I det Linnéska hemmet finns det fler delar från en senare och mer naturtrogen variant. Hur den kom till, finns inte berättat, men man kan ana att Linné inte nöjde sig. Istället fick nog alla inblandande veta exakt hur besviken han var. Man vet att han tyckte att det var svårt att hitta illustratörer med rätta handlaget. Och här fick han minsann vatten på sin kvarn. Vilken förolämpning, vilken skymf mot hans person. Blev det någon middag denna festafton? Fick han migrän? Och kunde han någonsin äta på detta porslin?.  

Tänk om han levt tolv år till

För oss som inte är botanister, utan bara älskare av botaniska planscher kan man inte annat än att uppskatta även det felaktiga blomstermönstret i sin helhet, med rot och allt. Men inget slår de föremål  som har den korrekta linnean målad.

”Tänk om du Linné hade levat lite senare, då hade du kunnat beställa din egen uppsättning av Flora Danica från Den Kongelige Porcelænsfabrik”, tänker jag för mig själv. Och ja, om de skulle bestämma sig för att göra porslin med denna ljuvliga rosa blomma, så skulle jag stå först i kön. Men Flora Danica tillverkas först 12 år efter Linnés död, år 1790. Den består dessutom enkom av danska växter. Kanske är det ändå Linnés växtplanscher som på något sätt inspirerade kronprins Fredrik att beställa denna servis i syfte att flirta med Katarina den store. Och kanske kunde den danska porslinsfabriken hedra den store svenske botanikern någon gång bara för att. Vad tror ni? Tills dess får vi njuta av bilderna på denna ljuvliga servis.

Linnean (Linnea borealis)

Det är en skir, lågväxande dvärgbuske som blommar i juni och juli med rosa tvillingklockor. Den doftar mandel och sockerkonfekt, särskilt i skymning. Den trivs i mörka mossiga barrskogar, gärna på gamla stubbar och stenar. Förr användes växten i drycker eller omslag vid gikt, en av sjukdomarna som drabbade Linné. Linnean växer i hela landet förutom i de gamla dansktrakterna i söder. Det är smålands landskapsblomma.