Det spelar ingen roll vilka nya trender som kommer och slår igenom. Förr eller senare svänger pendeln tillbaka till de antika idealen. Det är som om antiken är både den mänskliga civilisationens estetiska höjdpunkt och samtidigt dess ursprung. På 1570-talet skriver Andrea Palladio sina fyra böcker om arkitektur, I Quattro Libri dell’Architettura. Dessa har sedan dess varit referenslitteratur nummer ett till en klassisk skolning. För kulturhistoriskt intresserade är det närmast ett måste att besöka Palladios villor och staden Vicenza.

 

Den sensationella upptäckten av Pompeii på 1700-talet påverkade konst, arkitektur och kultur. Genom upptäckten fick ämnet arkeologi ett uppsving. Alla skulle göra utgrävningar. Den svenska Gustavianska stilen är kanske det tydligaste svenska exemplet på klassicistiskt inredning, med sina ljusa pasteliga kulörer och böljande former.

 

Med Napoleons drömmar om ett imperium kom de nyklassisistiska idealen åter och vi fick empire-perioden. Istället för det ljusa och lätta, blev de klassiska attributen istället klädda i mahogny eller förgylld brons. I Sverige blev det Karl-Johanstilen. Var tid sätter sin egen prägel.

 

1922 upptäcktes Tutankhamons grav och vi blev som tokiga i allt egyptiskt. Det hölls mumiefester och det antika Egypten blev en bärande del av det visuella språket i Art Deco. I Sverige blev Art Decon inte så framträdande, istället blev det i Sverige en mer sparspakad nyklassicistisk Swedish Grace. Och sedan kom modernismen.

 

I modern tid skulle jag ändå säga att 1980-talet var en nyklassisk period, där mode och arkitektur smältes samman till en stiliserade kubism med inslag av bauhaus och klassisk form. Tänk Memphis-stilen. 1980-talet var en slags neo-industrialistisk period med flirt till det klassiska. Modets breda axlar, den kornblå kulören och den blekrosa och arkitektur där entréer dekorerades med pelare.  

 

Nåväl, detta var några små nedhopp i detta lite mer komplexa ämne än så. 

 

Jag har skrivit många många inlägg om olika stilperioder och vill du fördjupa dig i dessa så hittar du alla här:

 

Den klassiska arkitekturens pelare, haha, är kolonnen med sin fot och sitt kapitäl. Pelare och kolonner är nog det första jag tänker på när jag hör ordet klassisk arkitektur. I den klassiska inredningen så representeras kolonnen av den höga ljusstaken. Många formgivare har genom åren inspirerats av det antika och i vårt hem har vi i princip bara kolonninspirerade ljusstakar; i tenn, i förgylld brons och i silver. De bygger alla på principen; en fot, en kolonn och ett pelarhuvud, kapitäl.

 

I mitt barndomshem stod ett par klassiska i silver alltid på Superelipsbordet. Hos min mormor ett par på det blanka mahognybordet. Även hos farfar och farmor. Jag har alltid velat ha ett par klassiska silvriga kolonnljusstakar. För några år sedan köpte vi våra första.

 

När vi dukar för 12-14 personer i stan brukar jag låna min mammas kolonnljusstakar, så att vi har fyra. Vi lånar förövrigt ofta från varandra i familjen. Det kan vara stora fat, dukar eller något annat. Exempelvis har vi alla Bernadotte termoskannan från Georg Jensen. Den är med sin kanellerande design ett fint exempel på modern klassisk form. Vi har en på landet och en i stan. Och vid stora fester kan vi skrapa ihop fem-sex stycken genom att låna från varandra. 

 

Våra ljusstakar har i princip sina permanenta placeringar i våningen och när jag ska duka och behöver fler än två, så innebär det att det blir tomt någonstans. Jag har drömt i smyg om att ha ett par över. Jag inser ju hur tokigt det låter när jag i ena meningen skriver att jag har tretton kolonnljusstakar, inklusive kandelabarna och ändå skulle behöva ha ett par till. Så den tanken har jag helt enkelt hållit för mig själv.

 

Någon som däremot inte gör det, är herr J. Han tycker att livet är för kort och att man inte ska hålla på att vela och vänta på bättre tider kring saker som man drömmer om. Om man kan, så gör man det. Och så går det alltid att ångra sig. Vi är en bra kombo på det sättet. Jag är lite mer saktmodig och liksom värker fram olika beslut. Han mer extra allt av allt, och lite till. Fast vi kan båda två vara drivande och beslutsfäiga när det gäller. Ibland drar den ena och ibland drar den andra.

 

I en av mina julklappar i år låg ett par kolonnljusstakar. Nu har vi alltså fyra. Jag blev så himla glad. Det nya paret är något lägre än de vi hade tidigare. Herr J oroade sig för detta faktum, men jag tycker att det är bra. Det ger oss större flexibilitet vid dukningarna. Vi har kvar alla iläggsskivorna i bordet och alla fyra kolonnljusstakar står på plats. Vi placerar dem ömsom som två par, en lägre och högre tillsammans, ömsom alla fyra ihop och ömsom fyra i rad. Och nu om jag vill använda de egyptiska, de i tenn, de moderna silvriga eller bronsljusstakarna vid dukning så kan jag fylla tomrummet med mina nya extra.

 

Jag fick en annan sak i jul, men det återkommer jag till i ett annat inlägg där jag summerar 2024.

 

 

Foto: Stiligahem