Edvin Öhrströms egyptiska ljusstake

De här ljusstakarna i tenn har varit en vattendelare i vårt hem. Herr J har aldrig tyckt om dem, medan de stått högt upp på min önskelista. Gissa om jag blev förvånad när jag kom hem en dag och fick se dessa egyptiskinspirerade ljusstakarna på sekretären. 

Med åren tillsammans har vi fått en mer utpräglad vi-smak. Våra respektive olika stilideal har smält samman mer och mer. Vi tycker inte lika i detaljerna, utan dividerar ofta saker fram och tillbaka. När vi båda gillar något slår vi för det mesta till. Däremot är vi ofta överens om helheten. Där kompletterar vi snarare varandra. Hur det ska kännas hemma och att det måste finnas en balans mellan antikt och modernt är något vi båda värnar.

Vid några tillfällen har vi totalt polariserade uppfattningar. Då är det storasystern, som är van vid att bestämma i syskonskaran som möter ensambarnet, som tycker det är självklart att vara centrum av uppmärksamheten. Vi har aldrig kunnat kompromissa i de lägena utan måste alltid hitta en tredje väg som båda tycker är bättre än den egna ursprungliga. Stark integritet och självständighet är något som vi båda har. Det är också ett fundament i vårt äktenskap. Vi blir bättre tillsammans. Jag ser ljusstakarna som ett uttryck för stor kärlek. De kommer också lagom till min födelsedag som är om en vecka.

Kort om Edvin Öhrström (1906-1994)

Det är Edvin Öhrström som formgivit ljusstakarna. Han var en svensk skulptör och glas- och bildkonstnär.  För de flesta stockholmare är känd för den älskade och hatade Glasobelisken på Sergelstorg, även kallad Pinnen. Den heter varken det ena eller andra utan det lite mer svårmemorerade Kristall, vertikal accent i glas och stål och invigdes 1974. 

Den egyptiskonspirerade ljusstaken i tenn ritade Öhrström 1928, fyrtio år före obelisken. Då var han 22 år. Huvudet är som ett stiliserat falkhuvud och det är därför troligt att figuren föreställer Horus, en av de främsta gudarna i den egyptiska mytologin. Från början var formen tänkt som ett handtag till en handspegel, men det blev alltså också en ljusstake. 

Det är intressant att se hur ett konstnärsskap utvecklats genom att studera föremål från början och slutet på en konstnärskarriär. Det fanns ett mod från början. Jag tycker också att det finns likheter i formen. Båda vertikala pinnarna inrymmer fler dimensioner. De är tredimensionella och assymetriska. Ljusstaken är mer assymetrisk än man ser vid första anblicken. Fötterna står lite snett, axel och armpartierna är också skulpturala. Jag har alltid tyckt att ljusstakarna ser ut som en tenn-avgjutning av ett mångtusenårigt gravfynd. Kanske en keramikskulptur inlindad i trasor och balsamerad. Formen är som en berättelse. Jag kan inte sluta titta på dem. 

Foto: Där inget annat anges så är det Stiligahem

Vy över Sergels Tog, från Drottninggatan 39 mot Öhrströms obelisk. 1970-tal. Foto: Lennart af Petersens, Digitala stadsmuseet, nr FA 39613