Svenskt Tenn 100 år på Liljevalchs

Trodde inte att det kunde finnas mer att berätta om Svenskt Tenn och Estrid Ericson, men jag trodde fel. I utställningen Hundra år av Svenskt Tenn på Liljevalchs är detaljrikedomen, bredden och djupet där.

Efter att ha läst Hedvig Hedqvists läsvärda biografi om Estrid Ericson och Anita Du Rietz vackra och intressanta dito. Plöjt varenda utställning om ämnet de senaste 20 åren, nu senast på årets Antikmässa i regi av Jenny von Platen. Och dessutom blivit dubbelmarinerad via mamma som höll i inredningsavdelningen på Tennet i min ungdom, tänkte jag att ämnet var uttömt.

Det är också svårt att göra en utställning om ett kommersiellt varumärke, utan att det blir för säljigt tänkte jag också. Men skickliga utställningskuratorer kan hitta nya berättelser och vinklar att belysa. Och kvällens guide kunde sin historia. Se den! Gå med guide.

Det modernistiska tennet

Estrid lär känna sin första kreativa samarbetspartner Nils Fougstedt på Konsthantverkets verkstad år 1924 där de båda jobbar med det ljusa och formbara modematerialet tenn. Tenn är materialet som symboliserar det modernistiska. Samma år startar hon Svenskt Tenn och får redan från starten erbjudanden att medverka i internationella utställningar och  bjuder in unga innovativa konstnärer att göra föremål till verksamheten, bland dem Uno Åhrén och Anna Petrus.

Bordet med tenninläggningar

Det runda bordet i valnöt med tenninläggningar är formgivet av Uno Åhrén för butiken på Strandvägen år 1927. Det berättar historien om tennets väg från fartyget i Indonesiska hamnen Bangka till slutscenen då ett tennföremål överlämnas till en kund. Ett genialt sätt att iscensätta berättelsen om värdet av hantverket. Genialt. Flera andra företag berättar sin historia på liknande sätt, exempelvis Näfveqvarn.

Vad är egentligen copyright

Vid den här tiden ser man annorlunda på detta med copyright. Dels så ritade man av krukor och vaser från Sydamerika och Asien och producerade dessa i ett annat material, exempelvis tenn. I utställningen är två stora montrar dedicerade till att visa fram original och kopior. Jag slås över att i princip allt överensstämmer med originalet.

Konstnärssamarbetena.

I verkstaden fanns det lådor med olika delar av olika formgivare som sedan Svenskt Tenn satt ihop. Jag har inte riktigt fattat tidigare hur det hängde ihop. Anna Petrus formgav ett lejon som sedan hantverksmässigt massproducerades. Det kunde sedan appliceras på olika föremål; en spegel, en lampett  som dekoration. Det är alltså inte Anna Petrus som formgivit spegeln, utan endast dekorationen på exempelvis spegeln.

Tidsandan i perspektiv

Ett av de mest intressanta rummen i utställningen, ur mitt perspektiv, är där man djupdyker i det kulturhistoriska influenserna och referenserna. Vilka böcker hade Estrid Ericson i sin bokhylla och vilket häfte med amerikanska fåglar tjänade som förlaga till mönstret Gröna fåglar. Tack vare Svenskt Tenns fantastiska arkiv med 3000-4000 föremål får vi ta del av flera av några av de mest intressanta referenserna  i utställningen.

I en monter ser man de böcker som skapade den nya tidsandan i Sverige. Här finns Estrids eget exemplar av boken Ett hem som visar paret Carl Larssons levande familjehem, essän Vackrare vardagsvara skriven av Gregor Paulsson som var chef för Svenska Slöjdföreningen där Estrid också lär sig att presentera föremål samt Ellen Keys fyra essäer Skönhet för alla. Hon var en katalysator i social förändring och i hennes hem Strand omsatte hon sina teorier.

I montern visas också en diktsamling av Bo Bergman, en livslångt ömsesidigt beundrarskap och kärlek.

Wiens betydelse i början av 1900-talet

I utställningen får man en inblick i Josef Frank formmässiga utgångspunkt från Wien. Han arbetade bland annat för det banbrytande Wiener Werkstätte som leddes av arkitekten Josef Hoffmann. Jag kommer att återkomma till detta i ett annat inlägg, med anledning av utställningen som just nu pågår på Millesgården.

Wiener Werkstätte på Millesgården

Ett exempel är Josef Franks vitrinskåp som syns på bilden. Det är starkt influerat av Hoffmann som kallades ”Quadrati-Hoffmann”, alltså Fyrkantiga-Hoffmann.

Estetisk sammanflätning

Josef Frank och Estrid Ericsons estetik möts också i det modernistiska sättet att se på världen. Estrid klädde vikväggen i butiken med olika tidningsklipp och klistrade floraplanscher på möbler. Josef Frank hade tidigt klätt in skåp med chintz-tyg. Väggarna skulle vara vita.

De båda ansåg att ett hem är levande och växer fram organiskt, i motsats till slutet av 1800-talets inredningsstil som bestod av garnityrmöbler. Estrid och Frank ville bort från hemmet som ett Allkonstverk, där man köpte hela inredningar i samma stil.

Tjolöholms slott är ett exempel på hemmet som Allkonstverk

Fröpåsebyrån från 1940, modell 462.

De tre lådorna och dörrparet är täckta med över 200 fröpåsar. Byrån visades första gången i utställningen 100 belysningar och 100 vaser med blommor i och är ett fint exempel på när Estrid Ericsons och Josef Franks estetik sammanflätas.

I utställningen visas vikväggen tillsammans med ett återskapat rum, Estrids kontor. Vikväggen är full av tidningsklipp och stod uppställd i butiken. Älskar det.

Internationell iscensättare

Vi tillskriver gärna svenskar med epitetet den internationellt erkände…, när det i själva verket inte är så. Det är ytterst få som faktiskt uppnått en internationell status i en större krets. Estrid Ericson var dock en sån person. I min danska mormors urklippslåda fanns ett urklipp där Estrid intervjuas om dukningar. Det här var före mina föräldrar träffades och under en tid då Stockholm låg åt helt fel håll. Jag tycker att det säger en hel del om denna kvinnas entreprenörsskap. Estrid ser sig direkt som en internationell aktör.

Redan året efter hon öppnar butiken ställer hon ut på Parisutställningen (1925) och vinner. Två år senare i USA (1927). Ganska snart kom de internationella beställningarna. Bland de mer spektakulära är tenninklädda matsalsmöblemanget till Isabelle Clow i Chicago.

Studion i New York

Det schackrutiga golvet är från Studion på Världsutställningen i New York 1939. Studion var en del av den svenska paviljongen. Den ljusa kompakta studion var en öppen planslöning med plats för arbete, umgänge och sömn. En designad studio speglar förändringarna i livsstil och boende i staden. På det rutiga golvet står möbler i ovala och njurformade former.

”Det moderna är det som ger oss fullständig frihet” Josef Frank, Accidentism, 1958 

Redan tidigt får Svenskt Tenn inredningsuppdrag världen över. I Brasilien ritade Svensk Tenn en komplett inredning till såväl stads- och strandbostädernaåt den svenske generalkonsuln Erik Svedelius och hans hustru Lily. Ny design av skåp som sammanflätade olika träslag ingick bland annat.

”Den vita färgen ger oss full frihet. Vi kan i vårt vita rum föra in alla de färger som vi behöver eller vill ha” Estrid Ericsons inredningskatekes, 1939

”En standardisering, som överskrider det nyttiga och blir estetiskt ideal, är barbari…” Josef Frank, Accidentism, 1958

”Det är inte en viss konstruerad färgharmoni, som ger ett hem dess personliga prägel, det är alla de föremål som samlar sig under ett liv. Allt det man en gång tyckt om, och det man nu tycker om. Åra hemkär aldrig fullt färdiga; under hela vår levnad bygger vi vidare på dem” Estrid Ericsons inredningskatekes, 1939

”Gör ett grönt rum! Alla tänkbara färger: olivgrönt, gräsgrönt, celadongrönt, ängsgrönt, äppelgrönt, myrtengrönt, lindblomsgrönt, malakitgrönt, etc etc. 
All fast inredning: dörrar, fönsterkarmar, lister och dylikt samt mattor viktigast. Tyger, glas, porslin samt växter i mängd. Estrid Ericson

Bildspelet visar några av de mest ikoniska inredningarna; bland annat

1. Estrids vardagsrum på Strandvägen,
2. Josef Franks lägenhet på Gärdet samt
3. studion i svenska paviljongen i USA med sitt rutiga golv.
4. Det vackraste rummet i utställningen visar några av Svenskt Tenns mest spektakulära skyltfönster genom åren.

Sovrum med himmelssäng modell 2173

Sängen i valnöt, textil och rotting var den ultimata symbolen för lyx och komfort. Den visades bland annat i Svenska slöjdföreningens vandringsutställning i Warszawa och Prag 1938.

Här ser man också Josef Franks sex stora inspirationskällor: Engelskt 1700-tal. De andra inspirationskällorna var orienten, barocken (kulfötter), biedermeierempiren, allmoge samt den samtida Wiener Werkstätte. Annars kan man ju säga att hans signaturmöbel vitrinskåpet/kabinettskåpen som ju fångar alla inspirationskällor. 

Dukningar handlar om att väcka inspiration

De många dukningarna får också utrymme i utställningen. Det var de som gjorde henne berömd utanför Sveriges gränser. ”Dukningar handlar om att väcka inspiration” menade Estrid. Hon ansåg bland annat att tallriken skulle anpassas efter maten och använde gärna olika serviser till olika rätter. Bordstabletter, låga blombuketter och höga ljusstakar var också en del av Estrids inredningsfilosofi.

Dessa dukningar har jag bara sett på svartvita bilder tidigare, så de gör stort intryck. Estrids dukningar skulle nästan kunna bli ett eget inlägg. Det finns mycket i detta som känns helt naturligt idag, men som på den tiden var rätt banbrytande.

I utställningslokalen visas dessa fyra dukningar; en elegant dukning för eftermiddagste, en avslappnad picknick i trädgården, ett kräftkalas och en födelsedagsmiddag.

När formgivaren Gio Ponti gjorde ett reportage om Estrid i tidningen Domus, som han drev, gjorde Estrid en dukning. Ponti blev så betagen av Estrid att han också introducerade henne för Piero Fornasetti. Och det ledde sedan till ett livslångt samarbete.

Fornasetti på Svenskt Tenn

Det går inte att beskriva utställningen utan att nämna alla de vackra pappersblommor som @gustavsrum skapat. Blommor och växter i säsong var essentiellt i Estrids värld.