I en förening fylld av Svenskt Tenn-proffs kunde det inte bli någon annan vinkel en den personliga. Du kan läsa krönikan på Estrid Ericsons vänners webbsida eller här:

—

Sverige var inget man tänkte på – och ännu mindre Stockholm. Det låg långt borta, norrut. Svenskarna hade varit neutrala under andra världskriget och sett Danmark ockuperas. Min mormor och morfar, som bodde på den danska sidan av Öresund, hjälpte vänner att fly över vattnet till Skåne – med livet som insats. Det var sällan fråga om ett varmt välkomnande i Sverige. Mormor och morfar var inte särskilt förtjusta i svenskar. Och Sverige? Nej, det fanns inget som lockade där. Stockholm låg långt norröver – kallt, mörkt och avlägset. Blicken vändes istället mot södra Frankrike, Storbritannien och USA.

Ändå finns där, i min danska mormors urklippslåda, några gulnade tidningsklipp där Estrid intervjuas om dukningar. Jag hade väntat mig inspiration från Provence, brittiska rosenträdgårdar – men inte från Sverige. Definitivt inte.

Strax efter första världskriget, i det tidiga 1920-talet, fick Estrid jobb i Svenska Slöjdföreningens butik. Den bar samma namn som föreningens omtalade propagandaskrift: Vackrare vardagsvara, inspirerad av Ellen Keys Skönhet för alla.

Det var en tid av stora samhällsförändringar. Kvinnorna fick rösträtt 1921 och började ta plats i det offentliga rummet. Ett arv gjorde det möjligt för Estrid att 1924 öppna Svenskt Tenn – med ambitionen att vara en del av byggandet av det moderna folkhemmet. Från första stund fanns ett internationellt fokus. Redan året därpå, 1925, ställde hon ut på Parisutställningen – och vann. Två år senare ställde hon ut i USA. Internationella beställningar började snart strömma in. Bland de mer spektakulära: ett matsalsmöblemang i tenn för Isabelle Clow i Chicago.

Inför Stockholmsutställningen 1930 blev hon, som enda kvinna, invald i juryn som valde ut metallprodukter till hall 14. Och 1939 väckte hennes och Josef Franks studio uppmärksamhet på världsutställningen i New York – med sina vita väggar, njurformade och ovala möbler, och det schackrutiga golvet.

Estrid lyckades också säkra agenturen i Sverige för brittiska GP & J Baker och italienska Fornasetti. För henne var det avgörande att erbjuda butiksbesökare något unikt. Med GP & J Baker fick hon ensamrätt till utvalda mönster. Det ikoniska tyget Magnolia, fick en färgställning som togs fram särskilt för Svenskt Tenn.

Vänskapen med den italienska formgivaren Piero Fornasetti resulterade bland annat i Stockholmstallriken, skapad efter en karta ritad av Josef Frank. I ett brev från 1964 uttrycker Fornasetti sin beundran för Estrid:

”Dear Mrs. Ericson, I entered into your house, I saw myself reflected into the crystall globe, I pattered your dogs, and your cat, the king, of the home! I admired the inside atmosphere created by you, which is the expression of the personality you put in every thing you do. It is a real pleasure, it is a great honour to work for you, your kindness is such that distinguish you, your fidelity to my work represent my prize and encourage me. It is rare to meet persons like you who inpire such a reliance and charme.”

Vi tillskriver gärna svenskar epitetet internationellt erkänd, när det i själva verket sällan stämmer. Få har verkligen nått internationell status i vidare kretsar. Estrid Ericson är ett undantag.

I dag, den 16 september 1894, föddes hon. 131 år senare står hennes livsverk – Svenskt Tenn – fortfarande stadigt. Med samma grund, och med samma starka internationella lyskraft.