IMG_0444

Ombord en flytande kulturskatt

Det finns ett ordspråk som säger att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Så tänker jag om våra fina ångbåtar. De hör till vår bild av sommar och skärgård, men hur ofta åker vi dem? I sommar blev det äntligen av.

Jag och mina syskon köpte en träseglare, en Mälar 22:a tillsammans för 20 000 kronor. Vi var alla under 25. Den hette Kaggen och var rätt sliten, men vi kallade den för mahognybyrån. Mitt i ruffen fanns nämligen en byrå i mahogny med två lådor med mässingsbeslag. En vinter skrapade vi hela skrovet rent från färg och målade den skinande vit. Vi skrapade däcket fritt från lack och lackade med den ljuvliga glansiga båtlacken som får träet att glänsa. Det krävs många lager lack för att få till den där vackra lackade ytan. Kanske uppåt tio lager. Det är inget man gör första året, utan det är många år av vinterskötsel som får till det.
 
Det var alltid lite av ett drama när vi skulle sjösätta om våren. Trä är ju ett naturligt material och det kunde vara uppåt centimeter stora glipor mellan borden. Vid sjösättning fick man paddla som bara den för att komma till en grundare plats. Första timmarna fick man pumpa i princip konstant, men i takt med att båten blev tät, så kunde man pumpa ur mer och mer sällan tills det inte längre behövdes. Vi hade Kaggen i många år och har seglat både i Mälaren och Saltsjön. Vi sålde en ganska välskött båt för knappt tio tusen. Det är få som orkar med en träbåt, och det är synd. 
 
I sommar åkte jag en kväll med ångbåten S/S Norrskär. Den är från 1910 och alltså nästan samtida med vårt hus i stan. Det byggdes på Eriksbergs mekaniska verkstad i Göteborg och sattes in på rutten Stockholm - Vindö - Djurö - Runmarö - Sandhamn och hette då S/S Sandhamn express. Det hade en god isbrytningsförmåga och var därmed den första vinterbåten i ytterskärgården. 1947 kom det i Waxholms ångfartyg aktiebolags ägo och bytte så småningom namn till S/S Norrskär i samband med att fartyget istället trafikerade Furusund. Under 1970-talet hotades fartyget av skrotning. Det är svårt med reservdelar till motorerna. Men på hennes 100 års dag blev hon K-märkt.
 
Det kostar bara en SL-biljett att kliva ombord detta hundraåriga kulturhistoria. Allt ombord är otroligt välskött. Jag beundrar alla lackade trädetaljer. Det är precis så det ska se ut. Den där glansiga och släta ytan, ett lager spegelblank vattenyta i fast form. Så läckert. 
 
 
Foto: Stiligahem
IMG_8417
IMG_8419
IMG_8418
IMG_8414

Till förrätt blev det tre sorters sillar, knäckebröd, smör och västerbottenost. Så gott

IMG_8412

Sjömansbiff ska man förstås äta ombord på ett ångfartyg. Den var så mör och god

IMG_8411

Till efterrätt vaniljglass, med jordgubbar, flagad mandel och punsch. Den här kombinationen ska jag bjuda på vid tillfälle. Punsch är underskattat.

IMG_8420
IMG_8415

Linje

Relaterade nyheter

Bow chair
Danska klassiker
10 januari, 2026

Grethe Jalk

Stiliga hem
För de allra flesta är hon idag nog mest känd för att ha sammanställt den omfattande fyra-volyms bokse...
Charles Voysey
1900-1929
Designikoner
3 januari, 2026

Arts and craftsarkitekten Charles Voysey

Stiliga hem
När jag letade efter tapeter i arts and craftsstil till en hall för dagens skriveriberättande, så raml...