Taburetter och banketter
Att mista sin taburett innebär att mista sin ministerpost på danska och liknande uttryck finns på svenska. Att ha taburett hos kungen betyder att man har tillträde till Kungens sällskap. Denna rygglösa sittmöbel tycks stå för allt annat än rygglöshet. Det är möbeln som visar på position och makt.
I Svenska akademiens ordlista kan en taburett vara två ting, en stol utan ryggstöd eller en ministerpost. Jag kommer att skriva om båda. Ordet kommer från franskans tabour, tabouret, som i sin tur stammar från ordet tambour, trumma.
På antika Egyptiska avdelningen på museer eller avbildade på målningar ser man taburetter helt i trä, de är böjda till formen och med många pinnar som ben. Pallen, som i grund och botten är samma typ av möbel, är ju en av de äldsta sittmöblerna. I Sverige räknas kistan som den första sittmöbeln.
Det kan du läsa mer om i mitt inlägg om soffans historia
Stiligahem om kistan som den första fristående möbeln
Foto: Den översta bilden föreställer en fransk taburett från tidigt 1700-tal.
Bilden föreställer en egyptisk taburett från 1700-talet. Taburetten är tilllverkad i ebenholtz och med inläggningar av elfenben. Foto: British museum
Skillnaden mellan taburett, bankett, pliang, kullerstol och fönsterstol
I Sverige har taburetterna funnits sedan åtminstone barocktiden. Det är då den rektangulära taburetten med fotkryss och fast spikad klädsel (ja läs särskrivet) vann spridning. Taburetten är alltså en slags elegant stoppad pall.
Den är antingen utförd i en fällkonstruktion med kryssade ben, även kallad pliang, eller med fyra fria ben, även kallad kullerstol, vilket troligtvis syftar på den höga kuddstoppningen.
När taburetten introducerades blev den en del av sängkammarmöblemanget. Senare blev taburetten vanligare i förmaken, särskilt med placering i fönsternischerna, och benämns därför ibland som fönsterstol.
Ibland står det ”mindre taburetter” i inventeringslistor från förr, vilket då syftar till en låg och stoppad fotpall.
Banketten är en utveckling av taburetten och har armstöd. Ordet kommer från franskan och betyder bänk. En bankett kan ha olika längd och höjd och har armstöd men saknar alltid rygg.
Bilden ovan föreställer en taburett i senbarock, tidigt 1700-tal. Den har svängda ben och är betsad. Foto: Stockholms auktionsverk
Bilden nedan föreställer en så kallad fönsterstol, som är en blandning mellan taburett och bankett. Den här är gustaviansk med skuren dekor och avsmalnande ben med kannelyrer och hörnfleuroner. Foto: Uppsala auktion
Ett par taburetter av Ephraim Ståhl från slutet av 1700-talet. Foto: Bukowskis
Foto: Sengustaviansk taburett från omkring år 1800, Stockholmsarbete. Den har kopplade ben med fotavslut i form av svanhuvuden. Foto: Bukowskis
Maktens taburetter
Det var de rikt ornamenterade och förgyllda pliangerna som kom att tjäna i det ceremoniella hovlivet efter fransk hovetikett. Taburetten var med andra ord förbehållen medlemmar av den styrande församlingen i Sverige, alltså statsråd eller regeringsledamöter.
Att sitta i kungens närvaro är en stor ära. Det var Gustav III som efter franskt Louis XIV:s mönster lät sina riksråd sitta på taburetter under konseljen, dvs regeringssammanträde under monarkens ordförandeskap. Det var då den fällbara typen i lyxig utgåva som användes. Det var förövrigt Gustav III som införde konselj.
Ordet taburett kom därför så småningom att beteckna själva stadsrådsämbetet. Det är därför som uttryck som ”maktens taburetter” och ”regeringstaburett” förekommer i Sverige. Ordet regeringstaburett betyder i regeringsställning. Att ta sig fram till regeringstaburetterna innebär alltså att ta regeringsmakten.
Vid riksdagens högtidliga öppnande kunde man ända fram till 1974 se statsministern och utrikesministern ceremoniellt sitta på taburetter nedanför tronen under trontalet. Under 1800-talet hade dock taburetterna formellt ersatts med guldpläterade stolar.
Sengustaviansk bankett från 1800-talets början. Den ska likna resestolarna och de tidiga fällbara modellerna. Foto: Bukowskis
Taburetter från 1700-talet och framåt
De äldsta fransktillverkade taburetterna från 1730-talet har fast stoppning. I Sverige kom något senare taburetter med lösa stoppramar.
På 1760-talet i rokokoform med svängda ben och utan fotkryss. Under den gustavianska tiden får taburetten en större spridning och en rakare form, efter tidens ideal.
Under 1770- och 80-talen blir det vanligare med svängda långsarger på de rektangulära taburetterna. De svarvade benen än är ofta kannelerade och har skulpterat mitt ornament i sargen. Det kommer också taburetter med ovala eller runda sitsar.
Ihopfällbara pallar lämpade sig som resestolar och fanns under hela 1700-talet. Vid slutet av 1790-talet och början av 1800-talet blev det vanligt med taburetter som hade krysställda ben, som för att likna fällkonstruktionen.
Taburetten får sin renässans under empireperioden ofta utformad som en bankett med sabelsvängda ben och låga armlän som på en bankett.
Sengustaviansk bankett av Ephraim Ståhl. Foto: Bukowskis
En majestätisk stol med hög skyddande rygg och kraftigt markerade karmar drar ögonen till sig, inte minst i ett rum där övriga stolar saknade rygg. Det var också meningen. I tider före Instagram behövde man visa sin position genom utsmyckningar och prydnader. Och vad kunde då vara mer i ögonfallande än en pampig fåtölj i ett rum med taburetter. Det kanske också hade en praktisk funktion. Man orkar inte sitta så länge på en obekväm pall. Då kan det faktiskt vara lättare att stå länge. Och på en pall sitter man automatiskt lite lägre och hamnar naturligt i ett läge att titta upp på majestätet. Ett praktiskt sätt för Kungen att se till att mötena inte blev för långa och att samtidigt demonstrera sin egen position, kan jag tro.
Taburett, gustaviansk, 1700-tal. Foto: Bukowskis
Karmstol och bankett i Karl-Johan från 1800-talets början. Foto: Bukowskis
Linje
Relaterade nyheter
Tjolöholms slott – att bo i Allmogebyn
