”Det største og det skønneste ligger i det tragiske” har Rudolph Tegner en gång sagt. Hans formspråk stod i motsatt ringhörna från det stilsköna klassicistiska ideal som härskade i Danmark vid denna tid.

Under det förra sekelskiftet hade Danmark två stora bildhuggare: Berthel Thorvaldsen och Rudolph Tegner. Båda har efterlämnat museum efter sig med sina verk. Det mer kända ligger centralt i Köpenhamn medan det andra ligger ensligt i hedlandskapet Rusland utanför Hornbæk.

Rudolph Tegner (1873-1950) var en dansk bildhuggare med förkärlek för det monumentala. Med starka teatrala uttryck lämnar hans verk ingen oberörd. Han var mycket omdiskuterad av sin samtid. Tegner ville inte bara skapa en vacker form, han ville berätta en historia. Kanske var det också därför han under de sista 25 levnadsåren bodde I Meudon utanför Paris i Frankrike, där en av hans förebilder August Rodin bodde.

Fast alla hans storslagna verk orsakade debatt, så fortsatte han oförtrutet med sin egen stil. Filmskaparna till en dokumentärfilmom Tegner sammanfattar det så bra, att att motståndet blev hans livskraft:

”Hans kunstnerskæbne fortæller en vigtig historie om kompromisløshed og kampånd, og hvorledes modstanden mod hans arbejde blev en del af hans livskraft.”

Tegners far förväntade att han skulle bli sjöofficer och det var när han som officerselev steg land i Athen och fick se Parthenon och alla marmorskulpturer som hans liv förändrades. Efter sjöexamen blev det Konstakademin där han avslutade sina studier tidigare tack vare sitt tekniska kunnande. Efter studierna for han till Paris, där han delade ateljé med bland annat JF Willumsen. 1911 gifte han sig med den sexton år yngre och Elna. Hon var hans musa och delade hans visioner. Hon gjorde det också möjligt för honom att frigöra sin skaparkraft. Hans egen syn på sig själv manifesteras i det enorma museet och mausoleet i betong, Rudolph Tegners museum og statuepark. Utanför byggnaden finns en naturtrogen bronsskulptur som en grindvakt. Den föreställer hustrun Elna.

Rudolph Tegners skulpturer har något alldeles särskilt levande över sig med starka uttryck. Som om de förstenats genom trollslag. När vi bodde här i närheten så var en promenad på den nästan hemliga stigen en årlig tradition. Alla hans skulpturer finns utspridda på den kuperade ljungheden kallad Rusland. Att vandra i parken är en stark upplevelse som närmast kan beskrivas som bitterljuv. Ljuset och ljunglandskapet är alltid väldigt speciellt och skulpturerna är både vackra och kusliga. De har en förtrollande dragningskraft och jag dras till detaljerna. En av mina favoriter är skulpturen Segraren, ”Sejrern”, som i sin form uttrycker båda aspekterna av en krigsvinst, kraften och makten i de uppsträckta händerna och så vemodet och tomheten i blicken. Jag tänker att det kräver både livserfarenhet, ett rikt inre känsloliv och en konstnärlig skicklighet för att kunna förmedla så starkt uttryck. Rudolph Tegner var ingen lustigkurre.