Mina reseminnen tar mig till solvarma dagar, till varma tankar eller roliga episoder. Ordet souvenir däremot, för tankarna från det personliga till det uppvisande. Den är köpt för att imponera på andra. Fast så var det inte från början, jo kanske lite.

 

Då och då på auktioner dyker det upp såkallade Grand Tour souvenirer. Det kan vara broscher, skulpturer och målningar som tagits med som från bättre bemedlade ynglingars bildningsresor. Grand Tours var halvårslånga- kanske rentav årslånga resor som företogs med häst och vagn genom Frankrike och Italien i jakt på kultur, konst och civilisationens ursprung. Rom och Venedig var "måsten", några reste till Herculanium och Pompeji och få reste till Grekland som då var under turkiskt styre. Med sig hade ynglingarna en belevad ciceron som tog dem till de stora konstgalleriererna och fantastiska konserter i hopp om att den unge skulle lära sig språk och lära sig att föra sig i internationella kretsar. En souvenir från en Grand Tour var status och visade på bildning och förfining. Det blev viktiga föremål i storytellingen där på hemmaplan.

 

Från mitten av 1600-talet till mitten av 1800-talet var en Grand Tour ett måste för varje välbärgad ung man. I takt med att tåget tillgängliggjorde resandet för fler avtog exklusiviteten och begreppet.

 

Foto: Stiligahem.se