Nu och då: Älskade koloniträdgård

När jag jobbade för Visit Stockholm lyfte vi fram koloniträdgårdarna i Tanto och på Långholmen som både besöksmål och exempel på svensk demokrati i landet lagom. Koloniträdgården är dock inget svenskt påfund, men det är kanske som med köttbullarna. När vi svenskar gillar något så gör vi det till något typiskt svenskt.

Inom Stockholms stad finns det idag 78 koloniområden. I Storstockholm totalt cirka 150 områden med sammanlagt 10 000 lotter. Än i dag drivs lotterna som från början i Sverige, med låga arrendeavgifter. Det gör det möjligt att förena lägenhetsliv med odlingsmöjligheter för de flesta.

Kolonirörelsen växte fram i Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och Tyskland under det tidiga 1800-talet. Den svenska modellen hämtade sin inspiration från Danmark. Framväxten hängde samman med industrialismen och tillvaron i de osunda städerna. Kanske kunde arbetarna få bättre livsvillkor och hålla sig från krogen om de kunde odla på en täppa? Det kunde kanske till och med blir något som kunde samla hela familjen.

I Landskrona fanns gjordes det trevande försök med att anlägga odlingsträdgårdar redan 1888 och i Pildammsparken i Malmö 1895. Dessa finns inte kvar, men det gör däremot Citadellet i Landskrona (1904) och Söderbrunn i Stockholm (1905) som hör till de tidigaste kvarvarande. Omkring 1918 fanns det koloniområden i alla Sveriges städer.

Bilden föreställer Fredhälls koloni som tillkom 1905 men inte längre finns kvar. Fotografiet är taget 1913 och fotografen är okänd. Foto: Stockholmskällan

Anna och Anna i Stockholm

I Stockholm finns det förhållandevis många äldre koloniträdgårdar. Detta är tack vare två entusiaster; Anna Lindhagen och Anna Åbergsson. När man nämner koloniträdgårdarna ur ett Sverigeperspektiv bör även Rudolf Abelin som skapade Norrvikens trädgårdar nämnas.

Anna Lindhagen var sjuksköterska och fattigvårdsinspektör. Hon var också dotter till stadsplaneraren Albert Lindhagen, han som såg till att vi fick boulevarder efter franskt manér i form av Sveavägen, Karlavägen och Valhallavägen.

Anna Lindhagen drev frågor om kvinnlig rösträtt och frågor om samhällshjälp till änkor och faderlösa. Hon var en förkämpe för att behålla småskalebebyggelsen på Södermalm och inrättade bland annat Stigbergets ungdomsgård i en trerummare år 1927.

Efter ett besök i Köpenhamnska kolonihaver var Anna Lindhagen säker på att detta med arrenderad mark för odling skulle vara en modell för Stockholm.

Året efter besöket i Danmark (1904) lyckades hon arrendera en bit mark av Djurgårdsförvaltningen. Det blev till Värtans koloniområde (1905) och Söderbrunns koloniträdgård (1905). Därefter tillkom Fredhälls trädgårdskoloni (1905). 1906 bildades Barnängens vid Vita bergen och Eriksdalslunden vid Skanstullsbron.

Tiotalet år senare tillkom flera koloniträdgårdar längs Årstaviken; Tanto södra (1915) Tanto mindre (1919) och Tanto norra (1919) vid Årstaviken. Alla förutom Värtans och Fredhälls trädgårdskoloni finns kvar. Fredhälls revs på 30-talet för att ge plats åt bland annat Fredhällsparken.

1906 bildades Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm av Anna Lindhagen och väninnan Anna Åbergsson som blev kassör. Föreningen bestod av representanter från borgarklassen och hade till uppgift att dra in medel för att skapa fler koloniträdgårdar och att se till att reglerna efterlevdes. Det fanns regler om det mesta.

Först på 1920-talet bildades den första föreningen för odlarna själva. Det som idag är Föreningen Storstockholms koloniträdgårdar.

Folkbildning och friskvård

Det var en stark folkbildande anda som låg i tiden. Själva odlingsnyttan ansågs bara vara en av fördelarna. Förkämparna lyfte in kolonin som svaret alla dåtidens viktiga frågor. Att läsa Anna Lindhagens bok Koloniträdgårdar och planterade gårdar (1916) ger också en inblick i tidens politiskt viktiga frågor.

Barnen, familjen, bildning och ord som hygienisk och frisk luft står kursiverade före beskrivningen om ”våra båda tids sjukdomar tuberkulos och överansträngda nerver”. Arbetsomväxlingen framhölls också:

”Den roliga och hälsosamma arbetsomväxlingen som medföljer trädgårdsarbetet  - antingen det är från verkstadsarbetarens, kontoristens, sömmerskans eller husmoderns arbete - man går ut i trädgården för att taga itu med spade och rensning - kan ej skattas nog högt” skriver Anna Lindhagen i Koloniträdgårdar och planterade gårdar

Anna Lindhagen var visserligen socialdemokrat, men en privilegierad sådan. Reglerna för vad kolonisterna fick odla var stränga. Det upprättades ett kontrakt mellan koloniföreningen och lottägaren och områdena detaljplanerades. Följde man inte stadgarna kunde man bli uppsagd.

På lotten skulle det helst finnas en berså och man skulle odla blommor och inte bara potatis. Inte mer än en tredjedel av lotten fick upptas av samma växtslag, enligt reglerna. Idealbilden var en lantegendom i miniatyr, och som det också sett på malmgårdarna. Reglerna var till för ”trefnad” och för att motverka förslummning, allt enligt tidens borgerliga perspektiv.

Det rådde samtidigt livsmedelsbrist i städerna och med första världskriget (1914-1918) var det en stor efterfrågan på jord. I städerna odlade man överallt där det gick; längs banvallar och klippskrevor.

1918 bildades Odlingssällskapet Stockholm med omnejd. Initiativtagare var banktjänstemannen Anna Åbergsson. 1919 fick hon loss drygt 30 hektar i Bergshamra. Lotterna fick en strykande åtgång. Idag finns 71 av dessa lotter kvar.

Många kolonister upprördes av odlingsreglerna och i Stockholms stads arkiv kan man läsa följande rader ur kolonisten Gotthard Ljunglöfs brev till Anna Lindhagen:

”Ni tycks förakta potatisen. Men potatisen är fattigt folks förnämsta näringsmedel i detta land. Jag är den torftiga landskojans son jag. Jag fick som barn oftast hungra. Det kunde hända ibland att då jag rotade i mors gamla skänk, och hittade några kalla potatisar och ett sillhufvud, jag hoppade och svor i glädje över att ändå finna något ätbart. Ni är en stor professors dotter Ni. Har aldrig pröfvad på huru de verkligt fattiga ha det. 

Bilden föreställer koloniträdgårdsområdet Eriksdalslunden på Södermalm år 1915. Koloniträdgården bildades 1906. Foto: Stockholmskällan

Bilden föreställer en ritning till lusthus för Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm. Kolonistugorna skulle byggas enhetligt. Vilken färg, storlek och utformning de skulle ha fanns reglerat i föreningens stadgar. Foto: Stockholmskällan

Lusthusen blev till kolonistuga

Redan från första början fanns det som då kallades lusthus på lotterna och dessa ingick i detaljplanen. De första kolonistugorna var på mellan 6-14 kvadratmeter. Först på 1920-talet blev det tillåtet med stugor på över 20 kvadratmeter. När vi fick mer lagstadgad semester i Sverige blev kolonistugorna mer som fritidshus.

Stiligahem om fritidshusens historia

På Skansen finns två äldre kolonistugor bevarade. Båda stugorna är uppförda omkring år 1920 och skänkta av koloniföreningen i Tanto. Den ena stugan har kvar sin färgsättning från 1920-talet med röd slamfärg och vit linoljefärg kring dörrar och fönster. Den andra stugan har moderniserats och visar hur den såg ut på 1940-talet med gul panel samt snickerier i grönt. 

”Mot lusthusens byggnadsstil har emellertid mycket försyndats. Lusthusen i koloniträdgårdar äro ofta försedda med granlåter och utsprång, som verkar oroligt och disharmoniskt” citeras Anna Lindhagen i Bland blommor och busliv - Eriksdalslunden 100 år.

Kända arkitekter som Ragnar Östberg och Lars Israel Wahlman anlitades för att formge typ ritningar för lusthusen. Arkitekten Einar Rudskog ritade fyra typ ritningar för stugorna i Bergshamra. Dessa var helt i linje med principerna om skönhet för alla.

Koloniträdgården fram till nu

Koloniträdgårdarna har varit i blåsväder många gånger. Funktionalisterna ansåg att de var otidsenliga och oprofessionella och under den stora befolkningstillväxten och miljonprogrammens framväxt under 1960- och 1970-talet var det många som ville bygga bostäder på koloniträdgårdarnas mark. Lyckligtvis så finns många koloniträdgårdar kvar. Och det är ganska fantastiskt.

Även på 2000-talet har det tillkommit nya koloniträdgårdar i Stockholmstrakterna. Det har också blivit populärt med så kallad stadsodling. I bostadsrättsföreningar och på skolgårdar är det nu närmast standard med pallkragar öppna för odling.

Odlingsintresset är också större än på länge. Redan i början av februari svämmar instagram över av präktiga bilder på förkultivering och odling. I årets säsong av tv-serien Trädgårdstider är parollen Alla kan odla. I programmet tipsar kvartetten om hur man kan nyttja fönsterkarmar till mer än kryddor.

En odling anno 2025 bör helst innehålla en gurkgardin, mangold i fönsterkarmen och några hinkar med dahlia, tomater och möjligen potatis.