När Wien var Europas mittpunkt

Foto: Den översta bilden föreställer tre böcker om Wien. Två har jag i min bokhylla: Boken om Klimt och bok Wien 1900. Den översta boken Wien av Frederic Morton har jag lånat av min mamma

Mitt fotoalbum med bilder från Berlin 1989.

Bilden ovan visar mitt fotoalbum där Sessicionsbyggnaden upptar ett uppslag

Mötet med Wiener-Sessecionen i Wien under tågluffen 1989, blev ett uppvaknande för mig och det ledde till ett livslångt intresse för just den här tidsepoken. Vi besökte musikens Wien med Strauss och såg Trollflöjten på Wiener Staatsoper. Jag reste med tre musikintresserade vänner.

För mig blev det startpunkten för en livslång resa i arkitekturens och konsten. Det var första gången jag kände en intellektuell samhörighet som också manifesterades i ett formmässigt uttryck. Det var oväntat. Det tog andan ur mig. Jag blev så tagen av Sessecionsbyggnaden i Wien att det uppfyllde ett helt uppslag i mitt fotoalbum. Det var mycket på den tiden då fotograferingen begränsades av rullen. Jag hade aldrig sett något så fulländat vackert och den minnesbilden kvarstår. Jag hade hittat min kulturhistoriska hemvist. Jag förstod kanske inte vidden och bredden av det jag upplevde då, men det jag förstod räckte. Jag köpte boken Wien 1900 och en bok om Gustav Klimt.

Som ung kände jag mig aldrig riktigt hemma i den borgerliga miljö jag växte upp i. Till saken hör att mina föräldrar alltid uppmuntrat oss att ta reda på saker och vara självständigt tänkande personer, så även om mina föräldrar blev utsatta för min rebelliska och tvärt-om-agerande personlighet så var det kanske inte min uppfostran egentligen som jag gjorde motstånd emot. Vid vårt middagsbord diskuterades det mesta och det var tillåtet att tänka högt. Det uppmuntrades och ifrågasattes med samma glöd. Det var mitt sätt att utforska vad jag själv stod. Och det kunde jag göra fullt ut i den miljö som var tryggast, mitt hem. Jag hade trivts i Wien runt 1900, där egensinniga personer med driv och energi fick plats och utrymme att utforska sina tankar och idéer.

Uppslaget ovan är från boken ”I elfte timmen…” och visar några av de intellektuella som kom att betyda så mycket för 1900-talet.

År 1913 bodde ”alla” de människor som kom att forma hela 1900-talet, på gott och ont, i staden Wien: Franz Kafka, Leo Trotskij, Adolf Hitler, Alfred Adler, Josef Stalin, Sigmund Freud och Tito, även om den sistnämnda inte tagit sig det namnet då. På Café Central satt Trotskij och bokstavligen bara ett kvarter bort på Café Landtmann höll Freud till.

På kaféernas böjträstolar mötte man också avantgardisterna; Oskar Kokoschka, Arnold Shönberg, Gustav Mahler, Gustav Klimt, Egon Schiele, Josef Hoffmann för att nämna några. 1903 bildades konstnärskollektivet Wiener Werkstätte. 1907 öppnade den berömda nattklubben Kabarett Fledermaus i en källarlokal formgiven som ett allkonstverk under ledning av Josef Hoffmann.

Dubbelmonarki och avantgardister

Wien var samtidigt dubbelmonarkin Österrike-Ungerns huvudstad där den åldrande kejsaren Frans Josef bodde ömsom på Hofberg och Schönbrunn återfår sina krafter efter sjukdom. Kronprinsen Franz Ferdinand är upptagen av att på alla sätt få sin farbror att godta hans fru Sophie, som är av lägre börd, samtidigt som kronprinsen hypokondriskt fruktar tuberkulosen långt mer än något attentat. Allra minst det skott som sedan kommer att drabba honom i Sarajevo året därpå.

Samma år, 1913, står det hus i Lärkstaden vi bor i, färdigt. Vad tänkte byggmästaren till vårt hus om Wien?

Boken ”I elfte timmen..” beskriver målande alla olika skeden på ett djupgående sätt. Jag förstår Österrikes och Wiens roll i Europa ännu lite mer. För mig som är ung på 1990-talet är Wien något av en avsomnad större stad i periferin av Europas mäktiga Storbritannien och Tyskland. En stad som är fast i Wienervalsen, som jag skriver i inledningen till mitt inlägg om Wiener Werkstätte.

Karta över Österrike-Ungern före första världskriget. 

Det var många intressanta och parallella rörelser under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet; Brittiska Arts- and crafts movement, Österrikiska Sessicionen, franska Art Nouveau och Bauhaus-rörelsen. Det finns ständigt något nytt att lära sig och fördjupa sig kring. Varje ny kunskap blir knutar i ett nätverk av trådar som tillsammans ger en större förståelse av både dåtid och nutid. Jag har skrivit om några av dessa

Skillnaden mellan Art Deco och Art Nouveau

Stilikonen Walter Gropius och Bauhaus

Det är lätt och tycka rätt och vara efterklok om det som skett tidigare, men hur många spår lika säkert om framtiden. Jag tror att vi gör klokt i att njuta av det vi har och inte ta det förgivet.

Så här under årets sista dagar brukar jag och herr J ägna oss åt att sammanfatta året och prata om vad vi önskar inför det nya året. Jag tror att det är viktigt att reflektera och lära av det som har varit och inte bara avlägga nyårslöften. Jag funderar mycket över vad mitt ledord för nästa år ska vara. 2024 fick vara återhämtningens år. Nästa år kanske blir utforskandets, relationernas eller hälsans år.