Nu och då: Hipsterskägg

Hur kan det komma sig att den viktorianska mansprydnaden fått så starkt fäste i hipster-kulturen? Svaret på den frågan har jag tänkt på en hel del de senaste åren. Det är lite off-topic för en inredningsblogg, men gränsar till stilhistoria som är en av bloggens grunder. Så det blir, efter en hel del överväganden, ändå en reflektion. Håller du med?

Först en liten historisk tillbakablick

Prydliga, välskötta skägg var högsta mode under den viktorianska eran från mitten av 1800-talet och fram till 1900-talets början. Män övergav barberare och patenterade rakhyvlar till förmån för ansiktsbehåring. Vi pratar alltså om buskigt helskägg a la Gustav Vasa och brittisk Tudor. Män som varit i Krim-kriget kom hem med skägg och från dem spred sig trenden till alla led. Skägg blev signaturen för en gentleman.

Skägg i det militära hade varit förbjudet fram till Krim-kriget (1854-56), men kyla i kombination med brist på såpa där ledde fram till nödvändiga förändringar. Man kan säga att helsskägget blev en symbol för manlighet, mod och hjältestatus. Att raka sig med den tidens hyvel var förövrigt inte helt utan risker. Ett skärsår med en smutsig rakhyvel kunde leda till döden. Alla män hade skägg. Utan Prince Albert, typ. 

Omkring 1880 växte en ung generation fram som sökte sig till barberaren, nu för att trimma och forma sin ansiktsbeklädnad.  Med det kom en lång rad ord för att beskriva skägg-frisyrer. 

När King Camp Gilette patenterade sin säkra engångshyvel i början på 1904 blev det åter mode med släta hakor. Och så har det varit fram tills nu, förutom i bohemiska kretsar där skägg alltid varit ett attribut.  

Varför skägg på 2000-talet?

Den Victorianska mannen var en gentleman som förde sig belevat och kultiverat, mot alla. Mot kvinnor. Hipstern kallar sig gärna feminist och delar lika på föräldraledigheten. En modern typ av gentleman, kan man säga. Med en BabyBjörn på magen och en espresso  i handen. Han står för jämställdhet och delar lika på hushållssysslorna. Det här är ju himla bra, men frågan är om inte skäggprydnad blir ett sätt att hålla kvar det sista manliga fästet när alla könsgränser suddas ut? Ja, när till och med de flesta kläder är unisex. Man vill visa sig med ett välbarberat skägg, för att man kan. Och för att man inte är kvinna. Då kanske det blir lättare att omfamna det feministiska och så vidare. Vad tror du?

På bilderna är inte bara mustascherna lika, jag tycker att frisyrerna också påminner en hel del om varandra