Slowdecoration är att äga sina problemområden

Det finns några områden och vinklar i vårt hem som är lite av en skamfläck. Det har liksom aldrig blivit helt bra. Skåpen blev bra, men inte fiffet, om ni förstår.  I vår väldigt visuellt fokuserade värld presenteras de perfekta miljöerna. Jag vill slå ett slag för slow-decoration.

Med Slowdecoration  menar jag att det är bättre att "äga" sina fula områden. Låta området växa fram långsamt istället för att stressa fram inredning genom att köpa på sig saker snabbt som man tröttnar på. Slowdecoration handlar inte om att möblera upp en inredning utan om att skapa ett hem under ett helt liv.

Jag är bättre på stora penseldrag och slowdecoration. Snygga stilleben får jag helt enkelt inte till, särskilt inte här. Så nu har jag tänkt fokusera på detta område och ta min tid att få det fint. Vi har bott här i 15 år snart och haft skåpen i 5-6 år. Det kanske är dags nu. 

Det funkar i säsong

Jag föreställde mig använda den här ytan väldigt mycket, men så har det inte blivit. Jag möblerar här i perioder och så står det kvar så länge. Av allt det vi har, finns det inget som är helt klockrent. Under hösten, från Allahellgona och Halloween till jul ställer vi upp säsongsföremål. Då kommer platsen till sin rätt. Kanske är det därför det känns extra trist just nu. 

Det första steget i slow decoration är att testa med det som redan finns. Allt. Både tänkbart och otänkbart,  för att få en känsla för helheter och volym.Ytan är väldigt lång. Den kräver många eller lite voluminösa föremål för att få det att hänga ihop. Ett angenämt problem. Vi ska nog fortsätta att jobba med säsong här, men kanske skulle området behöva något mer permanent föremål. Just nu har jag ställt några fina mässingsföremål här, bland annat den här krukan. Det är good enough för nu.

En lampa blir det nog