Genom åren har vi haft alla möjliga storslagna drömmar; göra vindskupa längs halva taket mot gården, göra en takaltan, kupa åt båda håll eller bara ett sovloft. Till saken hör att vi bor i ett kulturklassat hus. Vilket innebär att det är extra känsligt med exteriöra förändringar. Jag är ju också mån om att arkitekturen är rätt och att ursprungstankarna är synliga. Jag har en hel mapp i mobilen med bilder på olika kupor och balkonglösningar jag sett genom åren.  

 

Vi har också kommit några steg närmare möjliggörandet eftersom vi nu har ett lantställe med förrådsutrymmen. Alla el- och målargrejer, verktygen och tingen har flyttat ut till landet. Kvar är 6 jullådor, resväskor och var sin nostalgilåda. Dessutom har vi väntat på att vår bostadsrättsförening ska renovera taket och isolera. Vi har mängder av tegelpannor som ligger i ett hörn, tillexempel. Nu tycks det äntligen vara på gång. 

 

I vår lägenhet finns det tre takhöjder: upp till nock i vardagsrummet, högt i tak i matsalen, hall och sovrum och så lägre i tal i köket, badrummet och den inre hallen. I somras var herr j och jag uppe på vinden. Vi ville se vad som fanns bakom pärlsponten i det område det är som lägst i takhöjd under vinden. Där finns tegel, betong och fyllnadsmassor eller kanske till och med yta? Vi har gluttat där tidigare men nu gjorde vi ett rejält hål. Det visar sig då finnas yta om man tar bort fyllnadsmaterialet. Det innebär att om vi får till en takkupa så kan det faktiskt bli ett litet loftutrymme för vår tonåring att dra sig undan till. Bostadsyta kan det inte bli. 

 

Det är förstås en lång väg till verklighet. Och vi får se om det är möjligt rent konstruktionsmässigt också. Och hur det i så fall ska lösas. Arkitekten ska nu göra en förstudie och efter det har vi förutsättningarna på plats.