Jag tror att jag skulle kunna bli samlare av rang. Jag ser framför mig ett helt rum med fat på väggarna av Birger Kaipiainen. Kanske ett gästrum. De vackra mönstrena han gjort för Arabia har fastnat på näthinnan och vill inte släppa sitt grepp.

Det är lite "Droppen urholkar stenen" över det hela. Jag känner ju väl till de stora finska namnen. Jag är skolad i skolan och drillad från barndomshemmet. Men så plötsligt så fattar jag. Ser storheten i mönstret på ett fat och ytterligare ett. Och blir fast. Söker, letar och finner. Blir helt tagen av mönsterprakten. Bedåras. Och nu blir det ett inlägg på bloggen.