Finn Juhl

Med Finn Juhl bröts traditionen av danska arkitekter i Kaare Klints anda, där funktion styr form. Juhl inspirerades istället av modern konst, bland annat Jean Arp. Tillsammans med snickaren Niels Vodder blev resultatet banbrytande form i mötet mellan material och kreativitet, och med estetiken som ledstjärna.

Foto: från Finn Juhls hem i Charlottenlund. På bilden syns bland annat Poet-sofa och cocktailbänken. Fotograf Anna Danielsson för Nationalmuseum, Stockholm.

"Konsten har alltid varit min största inspirationskälla. Jag är fascinerad av former som trotsar tyngdkraften och skapar visuell lätthet."  Finn Juel  

De danska finsnickarna hade en stor betydelse för dansk designframgång. Med Finn Juhl blir samverkan mellan kreatör och  hantverksskicklighet som tydligast. Under tjugo år samarbetade Juel med mästaren Niels Vodder. Tillsammans utvecklade de olika konstruktionslösningar i bland annat teak. Resultatet blev ett hantverk på gränsen till det omöjliga. Det gav duons möbler närmast ett organiskt och skulpturellt uttryck, oftast svävande. 

Just teak-träet blev förövrigt Juhls signum och många danska formgivare inspirerades av honom att använda materialet.

Under sitt liv mottog Finn Juhl flera utmärkelser, bland annat Riddare av Dannebrogen och sex guldmedaljer från Milano Triennalen. 

Sedan 2003 delas Finn Juhl-priset ut till unga formgivare. Det är Wilhelm Hansen fonden som står bakom priset. Initiativtagare är Juels andra fru, änkan Hanne Wilhelm Hansen. 

Finn Juhl priset och Wilhelm Hansen-fonden

Kort om Finn Juhl (1912-1989)

Finn Juhl växte upp i en textilfamilj i Köpenhamnsområdet och utbildade sig till arkitekt på Kunstakademiets arkitektskole, under professor Kay Fisker, mellan åren 1930-34. Redan 1937 debuterade han tillsammans med Vodder på Snedkerlaugets møbeludstilling. Samma år gifte han sig med fru nummer ett. Efter några år på ett arkitektkontor öppnade han eget (1945). Samtidigt blev han lärare på Skolen for boliginretning. Han hade stor påverkan på nästa generation formgivare. 

Det var konstsamlaren Edgar Kaufmann Jr. som introducerade Finn för USA. Kaufmann var designdirektör vid Museum of Modern Art. Han skrev en artikel i magasinet Interiors år 1949. Genom den fick amerikanerna upp ögonen för Juhl. Intresset för Juhl banade sedan vägen andra danska formgivare.

Utöver möbler formgav han också bruksvaror i glas och trä. 

FN-salen

1951-52 ritade Juhl inredningen till FN huvudkontoret, salen för Trusteeship Council, på svenska Förvaltarskapsrådet, som är ett av FN:s sex huvudorgan i New York. Ritning av Finn Juhl. FN salen. 

1. Høvdingestolen, chieftain chair, av Finn Juel och Niels Vodder, 1947. 

Det är nog den mest berömda av Juels möbler och ett riktigt mästerverk. 

2. Egyptian chair, i palisander av Finn Juel och Niels Vodder, 1949.

Inspirationen till stolen kom från ett besök på Louvren i Paris. Han blev så fascinerad av en egyptisk stol med triangulär sida att han enligt utsago kopierade stolens konstruktion. Foto:  Bukowskis 

3. Skrivbord, Bo69, i Rosewood och lådor av metall av Finn Juhl för Bovirke, 1953.

Med formgivning för Bovirke kunde många möbler massproduceras. Foto: Dansk Kunsthåndværk årg. 1956 no. 4.

4. Baker-sofa av Finn Juhl, 1951

Soffan, och cocktailbordet, är två delar i den moderna möbelkollektion som Finn Juhl ritade på uppdrag av Hollis Baker för det amerikanska möbelföretaget Baker. 

5. Cocktailbordet av Finn Juhl, 1951

 Cocktails var väldigt inne i USA på femtiotalet. Bordet med tre ben och fasade kant blev en succé.  Foto:  House of Finn Juhl. 

6. The modern art chair av Finn Juhl, 1949.

Stolen formgavs för en designtävling som hölls av the Museum of Modern Art i USA. Foto: Danish Design Museum

7. The Pelican chair av Finn Juhl, 1940 

Besök Finn Juhls hus

House of Finn Juhl showroom

Nationalmuseum i Stockholm

Nationalmuseum uppmärksammade Finn Juhl under förra hösten i utställningen Finn Juhl - möbelarkitekten. Utställningen var ett samarbete med Ordrupgaard. På bilden syns bland annat "the reading chair", som jag tycker mycket om. Ryggen har ett lässtöd som uppmuntrar bokmalen att sitta vänd åt fel håll. Foto:  Nationalmuseum