Just nu är maken och jag båda inne i en fas då vi båda vill boendeförändra. För det mesta är vi mest tacksamma över att vi har det fantastiskt bra. Priviligierade. Men så tänker vi framåt också. Vad är bäst för barnet?

 

Våningen i stan vill vi behålla, men vi kan sakna ett närmare helgboende året runt. Idag ligger vårt lantställe tre timmar från vårt hem, nära makens föräldrar och gamla farmor. Idealiskt egentligen. Men båda vi lider av att inte kunna sköta tomten här ordentligt. Och vår son skulle behöva en tomt att springa på. Å andra sidan njuter vi av fördelarna med att bo i stan. Även sonen. Han älskar stan också. Så vi vrider och vänder på idéerna. Förortsvilla, mindre i stan, bo kvar, större på landet, två hus, tre hus, mindre på landet osv. Känner du igen det? Det här lär ta sin tid. Och det får det göra. Vi har ingen brådska. Just nu njuter vi av det bästa av två världar.

 

Och Slottet då, vill jag ha det? Nej, så stort vill jag inte bo. Jag tänker på eviga underhåll och evigt städande. Och så mycket ytor som inte används. Men en fest, en bal på slottet kunde jag tänka mig. Att komma från vattensidan, sitta i riddarsalen och dinera, dansa under kronorna och vandra i den vackra miljön.