Vårhelg på landet
Vad jag älskar att vara på vårt furuparadis. Frihetskänslan och närheten till naturen gör så mycket. I helgen har vi varit utomhus hela dagen både lördag och söndag. Här är några ögonblicksbilder.
Drygt 20 stora granar föll i samband med stormen Alfrida den 2 januari 2019. Varje helg sedan dess har herr J och jag kämpat med att elda ris och såga upp alla träd på tomten. Nu har snön smält och jag har krattat bort allt sly. Nu börjar det äntligen likna något. Jag är så stolt över vad vi åstadkommit.
Ljuset här har också förändrats. Vi har fått ett nytt område och ljus på baksidan större delen av dagen. Vi kommer vilja plantera ting här och bygga en uteplats. Vi har också fått mer insyn till grannen, än vad vi önskar. Det är en trevlig granne, förvisso, men som har ett husprojekt som aldrig tar slut och en trädgård som är eftersatt. Han vill inte heller ha insyn till oss. Det vet vi.
Den här tiden på året är obarmhärtig på så många sätt. Det var granbarr överallt när vi kom hit i fredags och snön hade smält bort. Nu är det sopat och krattat. Våra snickare är här och återställer skadorna efter stormen. Det är grejer överallt. Det är inte riktigt vår stil när allt ser ut som kaos. Vi har ett stort målningsarbete gällande fasaden. Vi velar mellan att behålla huset vitt och att måla det svart. Jag lutar åt det senare, medan herr J vill ha det vitt.
Foto: Stiligahem
Igår kom det vårblommor i en kruka och vi tog ut växterna som stått inomhus hela vintern.
Jag köpte några gamla sjökort över vår del av skärgården. De satte jag i gästhuset, men i helgen har de flyttat in. Katten är vår grannes. Han heter Viktor och är en norsk skogskatt. Jag är mer förtjust i honom än jag vill erkänna. Och han kommer gärna in en sväng när Hobbiten sover. I trädgården följer han mig och jag tror att han liksom adopterat oss.