Villa Sundahl i Sköndal

Jag har följt Svante Öquist och hans partner Niclas Steeve i många år, genom reportagen om deras olika hem och trädgårdar. Deras hus på Mörkö fick alla att drömma om jätteverbena i betongkrukor för många år sedan. Det har alltid funnits en samstämmighet över inne och ute i det jag sett genom åren och jag har varit nyfiken på den. Genom Estrid Ericsons Vänner fick jag möjlighet att besöka deras hem och trädgård.

”Det är ännu bättre i verkligheten” tänkte jag. Här bor två esteter med starka viljor och öga för det vackra. Vi delade upp oss i två grupper och jag valde att börja ute.

För mig är det utemiljön som är den största överraskningen. Det går inte att fånga på bild hur bra planerad trädgården är, utifrån sina ganska svåra steniga förutsättningar. Trädgården är också helt i samklang med arkitekten Eskil Sundahls vision och Walter Bauers planering för trädgården. I samklang men nutida. Här har Niclas och Svante skapat rum och rabatter med stora tydliga penseldrag. Det finns kanske tio olika sittplatser som alla fyller sin funktion.

Att besöka en trädgård under sensommar har sina fördelar. Man hänförs inte på samma sätt av blomsterprakten, utan det är strukturen som får stå i centrum. Och den är mästerligt utförd. Här finns det så mycket att inspireras av och framför allt hur Svante och Niclas förvaltat en arkitektonisk kulturskatt och satt sin egen prägel.

Husets slutna fasad mot gatan och den öppna men inramade trädgården med sina många rum gör intryck. Ögonen fastnar vid fruktträden och staketet och den stora böljande rabatten som ramar in och pratar med byggnaden. Jag gillar de stora betongplattorna på 1x1 meter som harmoniserar så vackert med de stora spröjslösa fönstrena. Den stora böljande rabatten upplevs som formad som en Alvar Aaltokruka, fast det egentligen är flera rabatter som är formade som fingrar. Den är placerad i mitten med gångar runt om och med stora stenblock, buxbomsstenar och avskärmningar. Den sätter hela tonen i trädgården.

Jag tyckte mycket om att se hur de skapat grönska på den branta slänten längs framsidan och hur de jobbat med terrasseringar och adderat nya upphöjda rabatter för att förstärka höjdskillnaderna. För de flesta hade det varit mer naturligt att försöka jämna ut där man kan. De stora stenarna och krukorna i korténstål och betong på baksidan får allt att bli till en vacker helhet. Att odla träd i stora krukor är så vackert. Note to self: snåla aldrig på krukstorleken. 

Och så kommer man till växthuset. I verkligheten är den placerad på en nästintill omöjlig plats och jag fattar inte hur de ens kom på tanken. Men så fick de också spränga bort en liten bit av berget. Det syns knappt att man behövt karva i berget och växthuset har millimeterplacerats som med skohorn. Växthuset ligger som ett smycke och avslutar trädgården på ett fint sätt.

Den stora rabatten fylld av Solhatten Magnus som blommar hela sommaren och tills det blir frost. Måste hitta en plats för dem i min trädgård. Här ser man hur arkitekturen och trädgården samspelar på ett fint sätt.

Päron på spaljé, bild på vattenbadet och så ett foto taget från uteplatsen mot päronspaljen. 

Växthuset millimeterplacerat som avslutning på trädgården.

Det blev precis till en liten sittplats utanför växthuset. Nedan Japansk lönn i kruka. Tänk att det går att hålla träden vid liv i så många år.

Det vackra ”kastanjestaketet” som avgränsar baksidan och den äppellund man anar. Jag fick tyvärr inte till någon fin bild på äppellunden från trädgården sett, utan den får finnas i min minnesbank istället. 

Interiören

Inleder interiörkapitlet med en bild på vyn från det stora fönstret. Det behövs inga tavlor när man har en vacker trädgård att blicka ut på. Det var en fantastisk känsla att få se detta hem som jag ser varje dag i mitt flöde. Det som slår mig är alla de finurliga detaljer som finns i huset och hur väl det passar med Öquist/Steeves inredning; den inbyggda rabatten, golvvärmen, persiennerna som är dolda.

Det stora härliga och öppna vardagsrummet är precis så inbjudande och välkomnande som jag föreställt mig. I verkligheten är partiet med den öppna spisen så vansinnigt vackert utförd. Alla vinklar och materialmöten är så perfekta att det tar en stund för mig att se dem. Det finns inte en kvist i det målade furutaket.

Och så den enorma samlingen glas står på display på en rullvagn och i fönsterkarmar och gör det hela personligt. På det sättet är vännerna Carina Seth Andersson och Ingegerd Råman med flera alltid närvarande i huset i form av föremål. Gästfritt i både bokstavlig och egentlig betydelse.

Min föreställning före besöket var att interiören var Svantes verk, givet att han varit chefredaktör för Elle interiör och exteriören Niclas. Under besöket blir det så tydligt att det är bådas verk alltihop. Egentligen så självklart. Det är en helhet som bara kan komma av två esteter med olika infallsvinklar och tankar som tillsammans mejslat ut det som blivit. Och som de generöst bjöd oss att ta del av.

Det hade börjat skymma när jag gick runt i huset, så bilderna blev inte så bra. Därför blir det mest foton från trädgården. Generöst blev vi bjudna att se hela hemmet, inklusive sovrum, badrum och arbetsrum med pågående projekt. Allt är bättre i verkligheten än på bild.

Och det som personligen fångade mig mest var det nya köket från Marbodal, där man placerat väggplattor istället för kakel. 

Tack Svante och Niclas för en oförglömlig kväll.

Väggplattorna har formgivits av Mats Theselius och är betongplattor ur kollektionen Lines för Marrakesh Design. Kanske det snyggaste jag sett på länge. Taklampan är också min favorit, Star från Örsjö belysning i design av Jonas Bohlin. Arbetsbänken är delvis i kvartsit och dels rostfri.

Förvaringskärlen i brunt är Stig Lindbergs ”Terma” för Gustavsberg. 

Om Villa Sundahl

Villa Sundahl ritades år 1955 av arkitekten Eskil Sundahl som bostad till sig och sin fru. Det är en arkitektonisk pärla och är kulturklassad blå. Tomten på 1550 m2 upplevs större och formgavs ursprungligen av Walter Bauer. Huset står på en sluttning och har tydliga byggnadsvolymer. Härifrån klättrar huset upp för berget till den platå där vardagsrummet, köket, sovrummet och badrummet ligger. Det är ett riktigt skolexempel på 1950-talsarkitektur när den är som allra bäst.