Trädgården på Vårstavi - det nya trädgårdsidealet
Vårstavi i Grödinge söder om Stockholm har en välbevarad trädgård som är anlagd 1915-1920. Parken är 20 000 kvadratmeter stor och trädgården närmast huset speglar trädgårdsidealet vid 1900-talets början och strukturen är mycket välbevarad. I det här inlägget kommer jag berätta något om trädgårdsinfluenserna vid denna tidpunkt med utgångspunkt från trädgården i Vårstavi. Det här är mitt andra inlägg om Vårstavi.
Den brittiska Arts and craftsrörelsen med John Ruskin och William Morris i spetsen påverkade synen på hem och trädgård även i Sverige. Den tyska stilen med pyntade trädgårdar, som tidigare varit så populär, ansågs föråldrad. Det tyska sättet innebar bland annat färgglada blomstergrupper, så kallade tapetgrupper, och trädgårdar med sällsynta träd.
Trädgårdsarkitekten Gertrude Jekyll (1843-1932) var en av de som banade väg för den nya tidens trädgård i Storbritannien. Hon förordade perenner framför utplanteringsväxter (ettåringar) och ansåg att rabatterna skulle vara färgkoordinerade snarare än färgsprakande.
I Sverige var det bland annat Rudolf Abelin (1864-1961) som förespråkade det engelska trädgårdsmodet i böcker och tidskrifter. Även kronprinsessan Margareta (1882-1920) som var född i Storbritannien och utvecklade Sofiero tillsammans med sin make Gustaf Adolf bidrog med det brittiska perspektivet. Alla dessa finns representerade i form av vältummade böcker i Bjerres bibliotek. Även Anna Lindhagen, som låg bakom koloniträdgårdarnas tillkomst var en nära personlig vän till familjen.
Trädgården skulle ses som en förlängning av huset och samtidigt vara en plats för vila och rekreation. Trädgård och bostad var en enhet. Franska dörrar ut mot trädgården suddade ut gränsen mellan ute och inne och trädgården fick gärna delas in i rum, precis som inomhus. Här skulle det informella familjelivet föregå. Med vår tids öron låter detta som rena självklarheter, men så var det inte för hundra år sedan.
I direkt anslutning till Vårstavi finns loggian, pelargången. Den är utomhus men då möblerad som en inomhusmiljö. Här finns fortfarande möbler från Bjerres tid: en stor allmogekista, ett vitrinskåp, ett skrivbord i nyrenässans. På Bjerres tid fanns här också en tygklädd ottoman och oljemålningar på väggen som stod utomhus året om. Framför loggian finns en bred perennrabatten och en gårdsplan som ansluter till en äng ner mot sjön.
"En viktig förändring i trädgårdskonsten vid denna tid var att samspelet mellan hus och trädgård för att skapa en helhet av de olika delarna betonades akt starkare. Element som pergolor, blomsterbågar, brunnar och nedsänkta dammar blev vanliga, liksom stenlagda ytor med trappor och terrasser", skriver Barbro Gramén i skriften Vårstavi - en okänd trädgårdsmiljön från 1915-1920. Även rosträdgårdar blev populärt.
Loggian med korgmöbler, en kista och vitrinskåp från Bjerres tid. Tänk vad de klarat tidens tand.
Att lyfta fram det "nationella" var också ett framträdande drag i såväl konsten och litteraturen som i hem och trädgård under början av 1900-talet. I gångar och trappor använde man inhemska stensorter som exempelvis vanlig gråsten, granit, tegel och skiffer. Den oregelbundna kalkstenen Ölandsstenen, blev omåttligt populär och den syns också på Vårstavi. Även stenpartier var något man vurmade för.
Här ser man materialmöten mellan grus, murad natursten och tegel
Inhemska växtsorter lyftes fram i ljuset och på ett nytt sätt. Ormbunkar, mossor och lavar var något som uppmärksammades särskilt. Frukt och bärbuskar planterades som formskapande element och inte bara för att bidra till hushållet. Den som kunde anlade en "naturlig blomsteräng" med vilda svenska blommor. Självklart skulle man också ha en köksträdgård. Detta fanns givetvis också på Vårstavi.
Att försöka efterlikna de naturliga växtmiljöer som redan fanns var en strävan. Grusade gångar och slingrande stigar skulle anpassa sig efter terrängen och om tomten var kuperad lät man istället bygga trädgården i olika terrasser. Det tydligaste exemplet är nog Ellen Keys Strand, men även Prins Eugens Waldemarsudde, Millesgården och Vårstavi finns terrasser.
"Närmast huset grupperar sig de mer arkitektoniskt anlagda delarna av trädgården: Gårdsplanen, rosenträdgården och stenträdgården, lindallén och Altaret, så Ängen med fruktträd och sjöutsikt. Utanför och runtomkring vidtar den fritt växande men likväl planerade och vårdade skogen med sina grusade gångar som ledde till bryggan och vidare till olika blickpunkter och statyer" skriver Barbro Gramén vidare.
I den nationalromantiska naturparken sparade man gärna befintliga träd. Villan skulle passa in på tomten och inte tvärt om. På Vårstavi kilades huset in mellan några ursprungliga tallar. "Tallens roll i svensk konst och kultur i början av 1900-talet är värd en egen avhandling. Vi möter den naturligtvis i landskapsmåleriet, men även på bokomslag som svart siluett mot rött på den mycket spridda sångboken Sjung svenska folk!, utgiven av Alice Tegnér 1906" skriver Barbro Gramén.
Gramén lyfter också fram Erik Axel Karlfeldts serenad som inleds "Tallarnas barr och björkarnas blad" och Wilhelm Peterson-Bergers Furuskogen:
"Det är en renhet i din luft, en trolldom i den vilda doft. som genom skogen strömmar, som genom furuskogen strömmar, ja det där bäcken dansar glad och fri…"
Arkitekten Lars Israel Wahlman var också en av förespråkarna för det nya idealet. Han lät också många stora tallar stå kvar vid Villa Tallom i Djursholm. När arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz lämnade in sitt vinnande förslag till det som kom att bli Världsarvet Skogskyrkogården kallade de förslaget för "Tallum".
Från vägen ger Vårstavi ett slutet intryck med träporten och muren av gråsten och plank.
Mitt emot entrén till det tysta huset (nedan) fanns en halvcirkelformad berså av plymspirea. Här hade man också en vitmålad trädgårdsmöbel.
Längs med tysta husets gavel ligger tre terrasser symmetriskt ordnade nedanför varandra
Den översta kallades Rosenträdgården och nåddes via trapporna från kortsidan med två pyramidalmar som portal. Dessa har dött av almsjukan, men enligt Gramén har de fått stå kvar eftersom de fyller en viktig funktion i rumsgestaltningen. Idag är det bara gräs. Rosenträdgården avgränsas av en mur av natursten. Enligt Gramén var rosenträdgården ursprungligen indelad i tårtbitsformade kvarter avgränsade av smala gångar och kantade av låga klippta häckar, av liguster eller buxbom. På den översta terrassen finns soluret - även den ett måste i 1900-talets trädgård.
Den andra nivån kallas Stenträdgården. Här växer ormbunke i murkanten och här fanns två fontäner, springvatten, i form av låga rektangulära kullar av natursten där vattnet sipprade ut över stenarna för att sedan försvinna. Dessa är idag helt övertäckta av gräs men ursprungligen var området grusat.
En trappa på långsidan av den mellersta terrassen leder ner till den lägsta nivån med en murad rektangulär damm, a sunken garden, med låga fontäner och en stor natursten i mitten. I dammen fanns det ursprungligen näckrosor och gul iris. Intill dammen finns rester av ett stenparti med bergenia och funkia. Och ett stort fång av höga syréner som gränsar av mot det som tidigare var en köksträdgård.
En grusad gång leder till parkens högsta punkt, Altaret, som är omgiven av naturskog och kantad av en planterad Lindallé. "Den leder fram till en plats som gav namnet Vårstavi dess berättigande - en offerplats i urgammal stil men anpassad efter nu levande känslor" skriver Gunhild Bjerre i en dagbok. Altaret står på en sockel av granit och med ett stort fyrfat som under sommaren var fylld av vatten och rosenblad och på vintern med brinnande beckolja.
Nedanför pelargången är det en gräsmatta mot sjön. Entrén sker genom en japansk evighetsport av vitmålat trä. Här växer än idag fruktträd av olika sorter av äpplen, päron, plommon och körsbär. Här var det ursprungligen en blomsteräng i nationalromantisk anda fylld av scilla, pingstlijor, vitsippor, akvileja och gullvivor som man slog en gång om året.
Det finns också en promenadväg, som jag inte dokumenterade. Där finns Poul Bjerres egen staty Livsbägaren flankerad av hagtornsbuskar.
Linje
Relaterade nyheter
Dörrarna och tankarna om kulör
