
Dit trender inte når
Besökte goda vänner på deras lantställe, inte så långt ifrån vårt. Ett femtioårskalas som började med bryggfika och fortsatte in på småtimmarna. Gården har varit familjens lantställe i fyra generationer och har sett ut på samma sätt. Länge.
Här har varje generation satt sin prägel på en detalj eller två, men det mesta ser ut som det alltid gjort. Så himla befriande. Och långt ifrån den ängsliga trendkänsliga inredningsvärlden.
Aprikosfärgade väggar på glasverandan är så mycket nittonhundrafemtio eller möjligtvis åttiosex. Någon valde att måla panelerna så någon gång och så har det fått vara. Och kommer att förbli. Det är förövrigt en oslagbar färg på en glasveranda. Det vackra kvällsljuset en junikväll speglas i väggarna och solnedgången blir ännu mer sommar - än mer vidunderlig. Bänkarna är fasta och kuddarna stora och klädda i klassiska madrasstyg.
Här finns öppen spis a la 1700-tal och kakelugn a la 1800-tal sida vid sida, som om det bästa i sitt årtionde och århundrade har fått ta plats. Köket är målat i en underbar grön linoljefärg från förra seklet med låga bänkar men med diskmaskin. På övervåningen har varje familj sitt rum. Och i trappan ned finns bilder på dem och barn.
Jag blev så inspirerad av huset och hade kunnat fotografera så mycket mer. Med huset fullt av folk var det inte så lätt.
Foto: Stiligahem




Linje