Osannolikt sannolikt

Vi fick en visning med jobbet på Stadsarkivet. 7 våningar under jord fyllda med papper från golv till tak. Av alla miljontals pappersbitar valde arkivarien att plocka ut mappen på bilden ovan.

"Hans alster borde ges ut", tyckte Mats Hayen och började berätta och läsa ur anteckningarna. Och några detaljer senare blev jag helt säker på min sak. Det är ju  m i n  egen släkting han pratar om, vars hemmasnickrade bord jag har. Hur osannolikt sannolikt är det? Farbror F är en av de personer som format mig, utan att jag träffat honom.

Min pappa pratade alltid varmt om sin farbror F. I en släkt med bara läkare blev han jurist och inspirerade min far till samma yrkesval. Min pappa tyckte mycket om honom. 

Och idag kanske jag fick en ännu större förståelse för de personlighetsdrag jag beundrat mest hos min pappa och varför han värderade integritet, fördomsfrihet och öppenhet. Att våga bilda sig en egen uppfattning och stå för den man är, fastän världen tycker annorlunda.

Min far är fortfarande en av de fördomsfriaste människorna jag har träffat. Han mötte varje ny människa med ett helt öppet och nyfiket sinne. Genuint intresserad av människor. Jag träffade aldrig farbror F, men när min farmor gick bort fick jag och mina syskon välja några saker. Jag valde bland annat ett soffbord. Bordet är egentligen inte särskilt snyggt och det är inte heller något jag skulle värdera på antikrundan direkt, men det är en bra storlek och så var det farbror F som snickrat det.

Han betydde något i min familj och jag ville fortsätta vårda hans minne. Ibland är jag helt osentimental kring detta med "ting" och kan rensa och sälja saker utan minsta tveksamhet. Men ibland, när det finns en story som bara påminner om grundvärden, då vill jag.

Farbror F var nämligen öppet "homofilur", som min farmor och farfar sa. Det var inte helt lätt när man var född i slutet av 1800-talet. Fördomarna och fördömandets börda var tung att bära för farbror F. Men hos mina farföräldrar var det ingen issue. Det var människan i sig som räknades, fastän världen inte var helt mogen för det synsättet. Det viktiga var att man var en bra filur, helt enkelt.

Det synsättet bär jag också i ryggraden. Möt varje människa med ett öppet sinne. Och kanske är det just tack vare farbror F som det blev så. Det blir nog snart ett återbesök på Stadsarkivet för att läsa dagböckerna. Kanske står det något där om min farfar eller pappa.  

Stadsarkivet

Foto: Stiligahem