Kärleken till radion
Jag lyssnar mer och mer på radio. Inte på poddar, utan via SRplay-appen. Jag har vanemässigt alltid lyssnat på populärmusik i bilen, men så tröttnade jag på det meningslösa mellansnacket i de kommersiella kanalerna och slog över till P2. Klassisk musik ger mig mer just nu. Och sedan dess har jag fortsatt att utforska utbudet.
Så fort jag är hemma själv, eller sitter i bilen är radion på. Jag växlar mellan P1 och P2 och har blivit helt fast. Jag upptäcker hela tiden intressanta program. Det finns så mycket bra innehåll av hög kvalitet. Aldrig mera skvalradio.
Arbetsdagarna och fritiden är fylld av skärm och visuella uttryck och jag längtar efter intryck med andra sinnen. Vinterbadande, trädgårdspyssel och skogspromenader fyller på i kroppsliga sinnen och nu har radio blivit en intellektuell källa till kunskap och inspiration. Jag skulle gärna läsa mer, men livet med Hobbiten tillåter inte riktigt det. Där har radion blivit en ny tillflyktsort i de små pauser som uppstår.
Radion upplevde sin storhetstid före televisionen och båda medierna förändrade vårt sätt att möblera och leva. Jag har skrivit en hel del om den här förändringen i ett inlägg om vardagsrummets historia här på stiligahem.
Sedan TV blev vår vardag har de visuella medierna övertagit det mesta av våra konsumtionsmönster. Kanske håller det på att förändras. De senaste åren har intresset för audiomedia, poddar, vuxit kraftigt.
- 86 procent av internetanvändarna lyssnar på musik på internet. Nära hälften, 45 procent, gör det dagligen.
- 62 procent lyssnar på radio på nätet. För två år sedan var siffran 44 procent.
- 51 procent lyssnar på poddradio. För tre år sedan var siffran 29 procent.
Häromdagen påminde herr J mig om att vi nog har en radio i förrådet på landet, och den letade han fram till mig. Nu står den på nattduksbordet.
Foto: Stiligahem
Radio har varit ett återkommande media och en viktig del av mitt liv. Jag tänker framförallt på min pappa, vars stora intresse var kortvågslyssnande. Under min studietid var jag studiotekniker för studentradion och skapade också egna program. Det fanns så mycket möjligheter med radio och jag älskade mediet. Det gör jag fortfarande även om jag under många år glömt bort radion. Det är därför extra kul att få återupptäcka detta favoritmedia.
Min pappa kortvågslyssnaren
Min pappa hade alltså kortvågslyssning som hobby. Det innebär att han lyssnade påsändningar från hela världen. Kortvåg, High Frequency (HF), är frekvenser mellan 3-30 MHz, vilket innebär hörbarhet över mycket stora avstånd, särskilt om det är goda förhållanden. I många länder sändes så kallade rundradioprogram via kortvåg och det var dessa min pappa fångade. Det hörde till hobbyn att man skrev ett litet referat och skickade till stationen. Som tack fick man ett QSL-kort, ett bevis eller en trofé som tack för lyssningen. Min pappa hade QSL-kort från hela världen, från Equador, Kina och Sovjet. Han hade ett stort intresse för det internationella och värnade om att nätverka över nationsgränser. Det präglade honom både i jobbet och privat. Han mötte alla människor han mötte med stor nyfikenhet och han lyfte också fram och stöttade kvinnliga chefer. Vidden av det förstod jag först vid min pappas begravning.
När vi åkte till Bulgarien för att möta vår son för första gången så plockade min pappa fram allt i sina gömmor som hade med Bulgarien och Sofia att göra. Det var en hel del. När jag var barn rattade pappa alltid in sommarlovsföljetången, även när vi var utomlands, och radion var ett självklart inslag i vår vardag. Min pappa badade badkar varje morgon och från badrummet hördes alltid radions nyhetsprogram.
Det finns ingen kortvågssändare kvar i Sverige. Det mesta har flyttat över till internet och digitala kanaler, vilket ju gör det ganska sårbart om något händer. Å andra sidan är allt mer tillgängligt när allt funkar. Den sista svenska kortvågssändaren stängdes 2010. Den användes för att sända Sveriges Radio internationals sändningar.
Podd-radio har möjliggjort specialiserade program som man kan lyssna på när man vill. Föregångaren till podd hette DAB, en slags podd via radiofrekvens. I Sverige var det aldrig särskilt stort, men i flera andra länder sändes initierade och intressanta program via DAB. Danmark var ett sånt land. Min pappa visade främst klassiska kanaler, men det fanns spännande techno och dans-kanaler också.
Studentradion
När jag flyttade till Växjö för att plugga på högskolan, nuvarande Linnéuniversitetet, fanns ett begränsat studentliv. Vi var ett gäng som pluggade samtidigt som tyckte att Växjö förtjänade bättre. Under de år jag var där utvecklades staden till att bli en kul studentstad. Det var inte min förtjänst, men jag bidrog. Jag engagerade mig i studentspexet, tidningen och radion.
Jag och väninnorna Mia och Anneli, som delade lägenhet och bodde granne med mig, förde in kulturen i vår närradiokanal. Vi gjorde intervjuer med alla artister som gästade stan. Bland dem Wilmer X, Jonas Gardell, The Creeps, Robert Broberg och många andra.
Vi gjorde också en serie specialprogram där vi valde musik från alla möjliga genre på ett specifikt tema och pratade utifrån olika aspekter på temat. Kanske lite som Stiliga hem. Jag minns särskilt att vi gjorde en tågspecial som vi var himla nöjda med. Bland programmen fanns tema väder och tema drinkar också.
Universitetsåren var en spännande tid. Och jag fick lov att utforska olika intressen, växa och utvecklas. Min väninna, som gick kulturvetarlinjen, fortsatte sedan i yrkeslivet med att skapa utställningar utifrån samma nyfikna angreppssätt och jag, som blev kommunikatör, förkovrar mig nu kring kulturhistoriska perspektiv genom min blogg.
Jag blir förstås nyfiken på hur du tänker om radio-mediets framtid och om dina konsumtionsmönster har ändrats. Nu finns det ju ingen kommentarfunktion på bloggen längre, men om du mejlar mig på anncha@stiligahem.se eller via instagram eller facebook så kan vi ha dialogen där.
