Det var inte kärlek vid första ögonkastet
Jag är en trogen följare av programserien Gift vid första ögonkastet och Love is blind. Däremot tror jag inte på kärlek vid första ögonkastet. Jag hade nog själv aldrig kunnat hitta kärleken på det sättet. Jag har en långmodig sida och har alltid förhållit mig tveksam till om det är möjligt att hitta K ä r l e k e n överhuvudtaget. Egentligen har jag alla förutsättningar att tro på kärleken. Jag är uppvuxen med föräldrar som hade de där fina blickarna mot varandra och det hade även mina farföräldrar.
Med Herr J växte känslorna fram efter en längre tids vänskap. De kom genom våra långa konversationer via e-post. Han får mig alltid att skratta och han var så cool runt hela min ”lite för myckna personlighet”. Han rymde allt det utan att själv vackla eller svaja. Med honom kunde jag vara som jag är och bli en lugnare personlighet. Jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom.
Med Roslagsbacken var det nog lite på samma sätt. När vi beslutat oss för att lämna vårt torp i södra Östergötland, visste vi båda att vi ville ha något annat. Vad det där annorlunda skulle vara visste vi inte. Vi hade älskat vårt torp helhjärtat, men med sonens utmaningar och makens nystartade företag funkade det inte längre med de långa resvägarna. Det blev tio fantastiska år där.
Nu började resan mot det där andra. Vi tittade på så många olika ställen; skärgårdsvillor, renoveringsobjekt, tomter och nybyggen. Vi drömde och provtänkte.
En dag såg jag ett hus som inte gjorde något vidare väsen av sig. Men allt väsentligt på listan fanns där. Det fanns ett arbetsrum till herr J, goda kommunikationer, kommunalt vatten och avlopp, sjöglimt och en planlösning som gjorde att vi kunde ha koll på vår Hobbit. Jag minns särskilt att jag fastnade för planlösningen på Roslagsbacken. Den visningshelgen såg vi två andra potentiella hus; ett litet nybyggt och ett nyrenoverat. För oss båda blev det så självklart att det här var det rätta huset, på pappret i allafall.
Den 1 juli 2017 gick flytten från ett förråd och från vår våning hit. Jag minns att vår orostyngda och högintensiva son i sitt rum hela förmiddagen och tittade i böcker och pysslade medan vi fick allt på plats. Han landade i det nya direkt.
Sju år senare har även jag och herr J landat här. Nu är det praktiska huset också ett ställe jag håller kärt. Tänk så bra det blev till slut.
Bilden ovan och nedan är fotograferad från samma plats. Den översta bilden är från första sommaren, så fortfarande markisen fanns kvar, fast den inte fungerade. I det öppna dörrhålet satt saloondörrar och det var inte ett enda fönster som gick att öppna. Fönstren i uterummet satt så lågt och vi hade inte något glasat parti.
Jag kan nästan inte räkna upp allt som hänt under de här åren. Vi har bara ett enda fönster kvar från den tiden och alla dörrar har bytts ut. I trädgården finns stommen kvar från de tidigare ägarna, men vi har fått idéerna att hänga ihop. Så lyckligt lottad.
Linje
Relaterade nyheter
Antikt och auktion
8 december, 2024
Klassiska auktionsfavoriter hösten 2024
Klassiska auktionsfavoriter hösten 2024
Jag blir lika uppspelt som ett barn som bläddrar i leksakskat...
1500-1799
Arkitekturhistoria
Stiligahem besöker
26 november, 2024
Gunnebo slott
Gunnebo slott
Något jag sett fram emot under många år är att besöka Gunnebo slott utanför Göteborg. D...