Vi kanske låter bli att måla om

Vissa saker passar bättre på ett torp ursprungligen från 1700-talet än ett furuparadis från 1970. Älskade kopparstick fick flytta med från landet hem till stan. Och äntligen fick vi till den där tavelväggen vi pratat om i tolv år. 

Ikväll flyttade vi tillbaka byrån och fick tavlorna på plats. Vi och vi föresten. Det är helt herr Js förtjänst. Själv plockade jag upp väskor, lagade middag och fixade i köket. Det behövdes onekligen lite TLC här hemma. Vi har städhjälp, så det är skurat och rent här, men det har saknats omsorg. Vi har levt på landet och stan har varit en övernattningslägenhet. Vi är ganska lika där. Ingen av oss trivs när det inte är fint. Det är kanske himla ytligt, men det står jag för.

Vårt liv är ganska kaosartat och det betyder mycket att få fästa blicken vid något som tilltalar ögat. Jag blundar helt enkelt för det som inte är fint. Jag fotograferar det inte och jag nästan förtränger det. Jag är sämst på före och efterbilder. Vill inte se före. Låtsas en stund att det inte är så viktigt. Så kan jag leva med det länge. Som med kopparsticken på landet. Såklart kunde vi båda se att de inte passade, men vi behövde något på väggarna och tja, det är ändå bara ett sovrum som inte är klart. Det blev väl ganska okej ett tag. Då är det ganska härligt att få min mamma på besök: "Nej men kopparsticken passar inte alls här". Hon fick oss båda att inse att det är bättre med tomma väggar där. Och så passar de så mycket bättre i stan. 

Vår midsommar bestod av regn och familjetid. Jag gjorde rabarber och jordgubbssylt och bakade med sonen och vi eldade. Mysigt. Hoppas att du har haft en fin helg.

Foto: Stiligahem