Våren är på väg och bordet är på plats

Nu är soffbordet av Per Öberg på plats och jag har plockat fram några kuddfodral vi inte använt på länge och pysslat. Det känns härligt att få in lite färgklickar i vårt hem igen. När det bruna bordet är borta behöver jag föra in lite varma färger i hemmet och särskilt brunt.

Per Öbergs soffbord och meander, stiligahem

Ett hem är ständigt i förändring. Jag minns min sexåriga brorson som när de köpt hus och bodde i kartonger svarade "Vi har ett hus, men inte ett hem" på frågan om han ville rita sitt hem i skolan. Det var tänkvärda ord. Jag tycker också att det summerar min egen inredningsfilosofi.

Det här soffbordet har stått på min önskelista i många många år, men har man ett väl fungerande soffbord, så är det inte alls aktuellt i min värld. Jag är stark motståndare av slit och släng. Köper man något man verkligen tycker om, då blir det inte omodernt, utan passar in i ett hem i ständig förändring. Nu har vår son lekt skoningslöst både på och under soffbordet i många år och använt det som språngbräda för hopp. Till slut blev det så rangligt och nött att det duger bättre som brasved. Sagt och gjort. 

Och nu är det här och det blev nästan bättre än väntat. På det nya bordet ligger två julklappsböcker. De franska tulpanerna står i den fina Holmegaardsvasen. Det är min absoluta favoritvapen. Det var ett sånt där spontanköp vi gjorde, fast vi kanske inte riktigt behövde en vas. Men oj vad vi har använt den här. Bland de bästa inköp vi gjort. 

Foto: Stiligahem