Mönstret jag längtat efter, fast jag inte visste det

”Min” färgskala har blivit tydligare med åren. Jag kanske aldrig riktigt tänkt så, fast kulörerna alltid har haft en dragningskraft så länge jag kan minnas. Den består av gult, rosa, orange och grönt. Ibland med inslag av svalt  ljusblått och brunt.

”Men, det känns ju inte allt särskilt unikt”, tänker kanske du. Fast det är inte de enskilda färgerna i sig som är jag, utan kombinationen av dem, färgpaletten.

Det började med ett par jympadojjor jag såg på nätet och omedelbart klickade hem för två tre år sedan. Först vågade jag knappt ha på mig skorna. Jag ställde dem bredvid sängen för att den vackra färgpaletten skulle vara det första och det sista som fastnade på näthinnan. Med jympadojjorna landade poletten, eller kanske snarare färgpaletten ner. ”Det är ju den här färgpaletten som är jag”. Den har ju funnits där alla år och återkommit. Det är ju därför jag aldrig fastnade för ton-i-ton, utan alltid velat ha accenter.

På 1980-talet var det trendigt att blanda olika pastellfärger med varandra. Jag köpte små plastkorgar i glassfärger att ha i badrumsskåpet för prylar; en rosa, en gul, en pistage och en ljusblå. De har jag kvar.

Klädmärket NoaNoa var under många år otroligt träffsäkra på ting i min palett, lyckligtvis det år jag skulle gifta mig. Min dagen-efter-bröllopet outfit var just mitt i prick.

Förra året hade Newhouse en kollektion i just mina kulörer och då köpte jag en hel del, fast jag inte egentligen behövde. De plaggen har varit mina mest använda.

De senaste åren har firma Svenskt Tenn tagit fram flera mönster ur sina arkiv. De flesta av dem känner jag igen från mina ungdomsår, när mamma jobbade som inredningsarkitekt där. California hade vi exempelvis som gardiner i vårt Hornbækhus. När jag var barn, var printet lite mjukare och kulörerna något mer dämpade vilket egentligen passar mig bättre, så jag har låtit bli att köpa något. Den där blå kulören som jag älskat i mönstret var utbytt.

Men så för några veckor sedan släpptes mönstret Träd i blom och jag blev helt betagen. Så där som jag blir när allting stämmer. Då blir jag som Sagan om ringens Gollum helt tagen och måste köpa ”my precious”.

Det är sällan jag får den känslan, men de senaste veckorna har det hänt två gånger. Den ena är mönstret och den andra en bergere, men det får bli en annan historia.

Träd i blom av Josef Frank

Alla kombinationer växtlighet och årstider sammanflätas i de fantasifulla tolkningarna av livets träd. Kanske är det just därför motivet gör sig så bra som mönster. I den nordiska mytologin sträcker asken Yggdrasils grenar sig över hela världen. I Asien och orienten är livsträdet ett vanligt motiv i både mattor och målningar. Josef Frank har många tolkningar av livets träd i sina blomstrande mönster, mer eller mindre uttalat.

Träd i blom är ett av hans tidiga mönster och formgavs redan 1935-1940. Det har funnits i Svenskt Tenns arkiv och lanseras först i år till Svenskt Tenns 100-års jubileum. Träd i blom är en fantasifull tolkning av olika former, men visst ser man eklöv, magnolia, pioner, körsbärsblom, digitalis och pumpor i mönstret.  

När allting stämmer tvekar jag aldrig. Igår köpte jag fyra bordstabletter som nu pryder bordet hemma istan.

Foto: Svenskt Tenn