Julen 2019, stiligahem

Dan före dan, före dan…

Igår kväll var jag och sonen hos min syster för att göra julkorv och idag står matlagning på schemat under min lediga dag. Jag har precis lämnat sonen på fritids, handlat lite ingredienser och avnjuter nu en kopp kaffe och smörgås på ett kafé i närheten innan dagen jag längtat efter ska börja. 

 
Jag tror att det är viktigt att julen innehåller de ingredienser var och en tycker är viktigt. Självklart ska man anstränga sig för att göra det trevligt för andra personer också. Men allt kan inte vara perfekt. Hela julens budskap handlar om omtanke om andra. Och då behöver det finnas en balans mellan att vara snäll mot andra och snäll mot sig själv. För mycket åt något håll är inte bra. 
 
Hos oss är granen, julblommorna, våra traditionella dekorationerna och maten i fokus. Vi plockar fram kära vänner från våra sex gigantiska jullådor och njuter. Däremot skippar vi tillverkning av julgodis och kakor samt olika DIY-pyssel. Jag sätter upp samma krans av kottar på dörren varje år, köper en röd julstjärna och binder röda band runt krukorna. Något annat slags julpyssel blir det inte.
 

Farmors recept finns på en sliten kopia

Att göra julkorv med min syster och hennes tre pojkar är en kär tradition. Vi använder min farmors recept, en sliten fotokopia med en välbekant handstil. Bara att se receptet och de olika skålarna med späck, nötfärs och fläskfärs för tanken tillbaka till farmors kök och till åren då jag själv var i min systersöners ålder. Min uppgift var att trä på fjälster och den rollen har jag kvar. Fast nu försöker jag skola in den yngre generationen. Min syster är en älskvärd person. Hon har förmågan att skapa hemtrevnad med sin blotta existens och hon är också en av mina stora förebilder i föräldraskapet. Hennes tre tonårskillar har mycket av henne i sig och jag tycker så mycket om att delta i deras vardagsliv.
 
Som funkismamma, förälder till ett barn med omfattande funktionsnedsättningar, en tolvåring som är stum, hyperaktiv och intellektuellt befinner sig på ett litet barns nivå kan jag sörja över att inte dela familjegemenskapen på det sättet, och att ta del av tankar och reflektioner. Mitt barn växer på längden men utvecklas annars inte märkbart. Han gillar exakt samma saker som han gjorde för åtta-nio år sedan: saker som låter och bilderböcker. Kanske är det också därför som jag njuter fullt ut av att få delta i andra familjers vardag, att få diskutera med unga människor. Och att få laga mat tillsammans. Gemenskapen är viktig. 
 
För några år sedan bestämde jag mig för att ta ledigt före jul och låta hobbiten vara på fritids. Julen för mig är gemenskap och det var svårt att inse att jag inte klarade av julmatlagningen när min extremt impulsiva son var hemma. (I går slog han sönder ett saltkar i porfyr hos min syster, trots att jag och sex andra vuxna befann sig bara någon meter ifrån). Det jag önskar och och det som är möjligt går ibland inte att förena. Då gäller det att anpassa sig efter omständigheterna och gilla läget. Hitta ett nytt sätt. Det var i samband med denna insikt som jag också insåg att matlagningen var viktig för mig. Och det är jag glad över att jag gjort. Och att jag skapat förutsättningarna så bra som möjligt. Jag hade annars gärna pysslat tillsammans med min son. 
 
Jag har fått förmågan att se glaset halvfullt, inte halvtomt. Det är en fantastisk förmåga som har hjälpt mig genom livet. Att se lösningar i stället för att deppa i besvikelser. Vi får alla, förr eller senare, uppleva besvikelser av olika sort. I jul gör sig besvikelserna påminda hos mig då och då. Ofta blandat med tacksamhet och lycka. Med åren har jag lärt mig att det är okej att låta ledsamheter flyga in, men inte att bygga bo. Att fundera på frågan varför, gör inte någon som helst nytta, utan man måste deala med situationen aktivt. Jag har alltid har ett val, att bli bitter eller bättre. Med det menar jag att hålla hjärtat mjukt och empatiskt. Kunna vara tacksam. Jag är så fantastiskt privilegierad och har mycket att vara tacksam över. Det är jag. Att det alltid finns en lösning. Att ha en balans mellan att hålla den standard och göra de saker jag vill samt att acceptera att mitt liv är väldigt begränsat. Det är helt okej.

Foto: Stiligahem

Julen 2019, syster
Köttbullar, STiligahem julen 2019

En stund senare har jag nu rullat 200 köttbullar. Jag gör dem alltid i ugnen (200 grader) och steker dem i smör när det är dags. Tycker att de håller sig saftigare då. Jag äter lunch i form av en lussebulle.  Nu ska jag njuta av att få fortsätta pyssla i min egen takt. Det är klappinslagning och en ny omgång lussebullar som står på schemat. Kanske lägger jag in lite sill, eller något annat jag får lust till.  Önskar er alla en fin helg.

Linje

Relaterade nyheter

IMG_8028
Trädgård och växter
6 februari, 2025

Äntligen säsong för blodapelsin

Stiliga hem
Äntligen säsong för blodapelsin Så här i väntan på våren finns det en vitamininjektion som jag verk...
img-8020-1_optimized
Hos oss i stan
31 januari, 2025

Silver med den rätta schvungen

Stiliga hem
Silver med den rätta schvungen Jag passerade vår öppna hylla i köket under överskåpen och fastnade vi...