I fokus: Breda svartvita ränder

Det finns estetiska element som jag återkommer till med jämna mellanrum. Breda ränder är ett av dem. Och ränderna tycks aldrig gå ur. Just dynor med svartvita breda ränder förknippar jag med min mormor.

Jag är uppvuxen och präglad av tre olika, men likväl, lika formstarka kvinnor. För det är just vad de är: Min mamma, min mormor och min gudmor. Synen på vad som är snyggt har funnits där så tydligt uttalat hela livet. Det har varit återkommande samtalsämnen.

Min mormor var en ganska elegant kvinna. Hon bodde i staden Nice på Rivieran under långa perioder. Präglad av den sydeuropeiska estetiken stensatte hon gården på baksidan av sitt hus i Hellerup, Köpenhamn. Det var som en italiensk piazza med rosenträdgård och en liten fiskdamm. De vackra och gracila utemöblerna i svartmålat järn och markiserna, kläddes i bredrandigt svart-vitt tyg.

Jag minns att jag redan som ung bestämde mig för att jag skulle ha så själv en gång när jag blev stor. Så stor har jag visst inte blivit än. Men jag blev så påmind om det när jag fastnade för de här bilderna häromdagen. Och så kunde jag helt enkelt inte släppa det.

Breda ränder är också vackert inomhus. Det här kittlar ner i hjärteroten av min estetik. Tycker om allt, och ögonen dras särskilt till de bredrandiga kuddarna. Det ska nog bli en sådan chokladbrun när jag får det nya bruna sofföverdraget till den grå soffan. Tyvärr vet jag inte var bilderna kommer ifrån.