Den äppelformade ishinken
På frysfackens tid var is en lyx och ishinken ett måste till festen. Ingen fest utan ishink. På 1960-talet var det coolaste (haha) man kunde ha, en äppelformad ishink. De vanligaste kom från Australiensiska Daydream Productions eller formgavs av Ettore Sottass.
Den ovanligaste äppelformade ishinken är också den allra tidigaste. En sådan fick jag i födelsedagspresent i morse.
I år är det verkligen ett äppelår. Grenarna på vårt sommaräppelträd på landet var så tunga att de hängde ner till marken. Vi har plockat mängder av äpplen som vi mustat, gjort till mos, äppelringar och till paj och ätit utav. Det känns inte mer än rätt att detta fantastiska äppelår kröns av det största äpplet av dem alla på min födelsedag. Jag fyller ju år på hösten.
Idag bjuder Vår Herre mig dessutom på en strålande dag med klarblå himmel och vindstilla, precis en sådan dag när hösten är som vackrast. Min mamma var förbi alldeles nyss med färska croissanter och present och har hjälpt mig med blomdekorationerna till kvällens familjemiddag. Klockan är lunch och jag känner mig så tacksam över att få uppleva 57 jordsnurr.
Collage och bilder: Stiligahem.se
Daydream Productions, Australia
Ishinken från Daydream productions Australia tillverkades på 1960-talet, möjligen lite tidigare och möjligen lite senare. Handtaget är i mässing och man hittar den lackad i många olika kulörer; blått, grönt, rött och även kopparfärgade har jag sett. Daydream gjorde också en päronformad ishink. Jag vet inte så mycket om det australiensiska företaget, mer än att dessa ishinkar såldes via Svenskt Tenn under 1960-talet.
Rinnovel, Italien
Mela, äpple på italienska, heter den eleganta äppelformade ishinken formgiven av Ettore Sottass under tidigt 1950-tal. Pela, den som är päronformad. De producerades av Rinnovel och i botten står det Made in Italy. Dessa hittar man ofta i en högglansig silverfärgad eller mässingsfärgad finish, men de tillverkades också i rött och grönt. Sottass variant är en mer modernistisk tolkning av ett äpple, och den skiljer sig en hel del från det Sottass gjorde senare, under sina Memphis år. Till ishinken formgav Sottass också en istång.
Memphisgruppen - 1981-1988, Stiligahem.se
Apollo Studios, New York, USA
Den ishink jag har fått kommer från Apollo Studios i New York. När man ser ishinken med sitt löv så ger det ett betydligt tidigare intryck, än sina efterföljare på 50-talet. Och så är det också enligt de källor jag lyckats få fram.
Apollo Studios New York var en del av Bernard Rice & Sons, och tillverkade högkvalitativa föremål i Art Nouveau-stil under en kort period, från 1909-1922. De var alltså samtida och konkurrerande med Tiffany studios. Apollo studios äppelformade ishink har produktionsnummer 6792 i botten och var ursprungligen försedd med ett bronserat löv i mässing på hanken, som på bilderna ovan.
Min ishink är alltså från Art-decoperiodens och de dekadenta drinkarnas årtionde för hundra år sedan. Den har inte kvar sitt löv, men det gör mig inget. Och om det är meningen, så kommer jag hitta ett sådant i en skrotlåda någonstans någongång.
Bernard Rice & Sons var framförallt kända för sina högkvalitativa silverpläterade föremål under det förra sekelskiftet. Under Apollo Studios Line tillverkade de dekorativa interiörföremål under en kortare period.
Hur vet man att det blir ett köp?
En äppelformad ishink har varit på min spaningslista under många år. Varje gång jag sett dem har jag gått fram och bedårats och drömt. Själva drömprocessen är för mig nästan lika viktig som inköpet. Jag behöver inte ha allt jag drömmer om. Och det är alltid en härlig känsla att se sina favoritföremål i butiker och på mässor. Det är som att se kompisar. ”Å, där är vackra baljfåtöljer” och ”Se där vilka trevliga taburetter”. Jag har varken taburetter eller baljfåtöljer hemma, men det är föremål jag spanar lite på och sparar i min minnesbank.
Efter många års antikvitetsspanande så kan jag ”känna” kvalitet på många meters avstånd. Mina ögon och hjärna är som en synkroniserad korrekturläsningspenna som då och då ropar ”Beauty-alert!, Beauty-alert!” när de registrerar något i fulländad form eller hantverksskicklighet. De flesta föremål registreras som ”Fint-men…” Det är alltid någon liten minidetalj som inte stämmer för mig. Det är högst personligt, men jag kan inte bortse från det. De sällsynta tillfällen då det inte kommer ett ”men”, utan själen bara sjunger ”Beauty alert” och jag får bedåras helt och fullt är magiska. Jag blir genuint glad över att bara få se ett sådant föremål och vila ögonen på det i några sekunder. Det är väl därför som det här intresset för form håller i sig. I mitt hem finns det nästan bara den typen av föremål. Ett liv av inköp då och då. Det är en stor lycka att kunna känna en sådan glädje och tillfredsställelse i upplevelsen av ting. Det fyller mig med tacksamhet. Det jag köper har jag resten av livet.
När jag såg ishinken trodde jag först att det var Daydream-varianten, men jag tyckte kulören och patinan var ovanligt härlig. Djup. Ska det vara någon, så ska det vara den tänkte jag. Den kändes bara rätt. Kulören är som den fräckaste billacken. Bilar är ju ett annat stort intresse. Kulören är djupt blåröd och tilldragande. Jag hade aldrig hört om Apollo Studios New York, och tänkte första att ishinken tillverkats till en filminspelning. Men stämplingarna i botten och själva uppenbarelsen kändes ändå så mycket kvalitet. Strunt i om det är ett plagiat, den är väldigt välgjord, tänkte jag. Herr J som känner mig så väl att vi inte behöver ord, köpte den åt mig som födelsedagspresent. Och så var det ett lyckokast. Den är inte ett plagiat, den är originalet. Ishinken är samtida med vår våning i stan, alltså tidigt 1900-tal, och den är otroligt läcker. Jag är så glad.
Linje