Antikmässan 2025

Vissa saker uppskattar man kanske mer med åren. Som att gå på Antikmässan tillsammans med min mamma och syster. Vi, inklusive min bror, delar ju kärleken till det vackra. Vi faller för olika saker, peppar varandra och rådfrågar. Det är lätt att ta det som för oss är självklart, för givet. Med åren har jag fått ett mer utifrånperspektiv och värdesätter den här samhörigheten som guld.

Det är blandningen mellan allt som gör det. Jag blir lika inspirerad av gröna glaspärlor som av lite skavda affischer med operor jag gillar. Ibland kan det vara en komposition, en kulörkombo eller några former som fångar mitt intresse

Jag skulle kunna ägna timmar åt nörderi, som att exakt förstå hur man gör rottingmöbler. Nu har jag faktiskt redan skrivit om det, så jag vet att allt inte är rotting. Jag gick hem och läste på igen.

Stiligahem: Då och nu: rotting

Det var många fler än jag som lyfte på den vackra urnan i Svensk nyklassicism från 1920-1930, Swedish grace, och ljusstakarna. Det ligger i tiden med det lite bulliga uttrycket tror jag.

Antikmässan är också mötet med favoriter. Hezekielssons antik har alltid det allra vackraste utbudet av allmogemöbler. De har den där fingertoppskänslan som man antingen har, eller inte har. Vi har följt varandra på Instagram sedan urminnes tider och det är alltid extra roligt att ses.

En annan sådan favorit är von Platen Modern form, som blandar klassisk vintage med roliga objekt. I år med en underbar väggmatta och en enorm kruka av Björn Wiinbladh. Inte sedan jag var liten och besökte hans underbara butik inne i Köpenhamn har jag sett den storleken. 

Här inspireras jag av hur man skapat rytm på en vägg genom att montera tavlor på monterade färgfält. På det sättet kan man blanda mindre tavlor med större och ändå få allt att lyftas fram. Väldigt kreativt och en idé värd att komma ihåg.

Det känns som att kliva in i en underbar butik, fullproppad med ting men ändå en helhet. Nedan ett av mina stora intressen, silver. Finns det något vackrare? Vad jag älskar detta material.

Bokskåpet som jag önskar att vi hade en plats för, men vi tyvärr inte har. Så himla fint.

Nedan ett fint bord som skulle göra sig i nästan vilket hem som helst.

Underbara väggfält i kulörer som ligger mig varmt om hjärtat. Jag kan leva länge på bilder som dessa.

Ja, det blir nog ljusblått tyg på mina drömmars taburetter i sovrummet någon gång. Jag håller fortfarande på att planera för en omgörning, men jag är lite velig. Av olika skäl har det fått dröja lite. Nu är jag tillbaka och inspireras av ett moodboard jag gjorde för många år sedan.