Nu och då: Rotting

Nyheterna avlöste varandra under Stockholm Design Week under förra veckan. En nyhet presenterades av kökstillverkaren Marbodal där ett av skåpen har en front av flätad ek. Det som är nytt är kombinationen av rottinginspirerad front i kök. Men vad är det egentligen som är nytt?

Den nya köksdörren från Marbodal heter Signatur och är formgiven av Thomas Sandell. Den nya fronten för onekligen tankarna till 50-talets stora ”it-väska”, den klassiska väskan i rotting från Palmgrens. Och jag tror att vi kommer att få se fler exempel på rottingteknik i hemmiljö framöver. 

Jag tänkte att det kan bli ett nytt inslag här på bloggen med "nu och då", en stiligahem-variant av ett klassiskt original och kopia-inlägg, där jag fångar trender och ger en kulturhistorisk tillbakablick.

Hur skapar man en modern klassiker?

Alla formgivare drömmer om att någon gång formge en storsäljare. Något som kanske blir en modern klassiker. Men hur gör man? Det finns förstås flera svar på den frågan, men det vanligaste sättet är att hämta inspiration från historien och sätta inspirationen i ett nytt sammanhang. Vi tycker nämligen ofta att något är tilltalande och vackert om det känns bekant. Det är inte för inte som regler om människans mått och det gyllene snittet håller i alla tider. Det är därför inte helt otänkbart att Thomas Sandell sneglat på rottingväskan från Palmgrens när han hämtade inspiration till sin nya skåpserie, precis så som Palmgrens troligen hämtade inspiration från bauhausstolen. 

Foto: Stiligahem

Redan i det forna Egypten använde man rotting till möbler. Här ser vi egyptier som bland annat skördar rotting från buskar. Foto: Wicker Paradise 

Tre rottingstolar från tre århundraden

Här ser vi tre typiska rottingstolar från 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet. Collage av Stiligahem:

Rotting och stål under 1900-talet

Marcel Breuer formgav Cesca 1927 i rotting och stålrör. Idag tillverkas den av Knoll och kallas ibland för Bauhausstolen efter den tyska arkitekturrörelsen som startades av Walter Gropius och sedan ledde till funktionalismen. Foto: Knoll

Kolonial stil under 1800-talet

De här Anglo-Indiska stolarna från 1870 är ett bra exempel på stolar i den koloniala stilen som var populär under hela den viktorianska eran (1830-1901) då man hämtade inspiration både från Indien och Västindien.

Vadderade sitsar och rotting under 1700-talet

Under rokokoperioden under 1700-talet var det vanligt att man kombinerade den luftiga och lätta rottingen med vadderade sitsar. Marie-Antoinette gjorde sin dagliga toilette (hår och makeup) i den här stolen från 1787 av Georges Jacob på Trianon vid Versailles Foto: Getty 

Kort om rotting

Rotting, på engelska rattan, är ett naturmaterial som man får genom att skörda slanor från Rottingpalmen, Calamus Rotang, som framförallt växer i Indonesien. Rotting ser närmast ut som bambu, fast är så flexibel och slitstark att den kräver ett moderträd att klättra i.

När rottingen skördas tar man bort taggarna som den klättrar med och separerar barken från kärnan i tunna band. Dessa band är både flexibla och slitstarka. Barken används för att fläta stolsitsar med mera. Det är ett väldigt eftertraktat och exklusivt material och nuförtiden används olika pil-, bambu- eller grässorter istället.

Ordet rotting, som i rottingmöbler, lever däremot kvar, vilket egentligen är missvisande. Det är en sammanblandning av den speciella tekniken man använt till rottingflätning. Rottingflätning som används på ryggar eller stolsitsar och där man använder rottingrankan eller rottingtråd kan kallas rotting, medan stolar och korgar som är helt flätade i ett annat trämaterial, exempelvis olika pil, bambu och grässorter bör kallas korgmöbler, wicker på engelska. I engelskan gör man distinkt skillnad tekniken chair caning och flätningsmaterialen wicker och rattan.