Trädgårdsdagboken vecka 48 - 2019

Jag började läsa min insomnade  torp-och trädgårdsblogg igår och fastnade. Jag tyckte det var trevligt att läsa om våra idéer och reflektioner och att följa årstidernas gång så där i sin vardagliga alldaglighet. Jag är både och. Gummistövlar, jord, trädgårdsbyxor och flieströja men också klänning, flärd, antikviteter och smycken. Så jag tänkte skaka liv i mina årstidsreflektioner här på stiligahem i trädgårdsdagboken. 

Återhämtning i vardagen får jag genom att reflektera och notera årstider, väder och ljus på väg till och från jobbet. Stanna upp, känna dagen mot mitt ansikte, känna luftfuktigheten genom näsborrarna och ljuset i mina ögon. Just nu kanske mest avsaknad av ljus.

De flesta helger är vi på landet och lever närmare naturen. Inte på det sätt som vi gjorde på ledighetsparadiset där vi hade en nästintill egen skog inpå knuten. Där vi kunde gå tvåtimmarspromenader utan att möta en människa. Där vi märkte närvaron av djuren genom att plötsligen bli översvärmade av älgflugor, se färska spår eller höra grenar brytas av. Vi var alltid gäster på naturens villkor. Här sammanflätas stad och land mer än vad det gjorde där.

Som jag skrev på min gamla blogg när jag startade stiligahem: 

"För att mitt liv i staden och mina intressen där är så vitt skilda från det liv vi lever på Ledighetsparadiset. Långt ifrån det enkla och naturnära liv vi lever här. Jag är född i vågens tecken, inte antingen eller, utan både och. Jag är en dubbel person som trivs såväl i slott som i koja" 

Så det är dags att ge liv åt trädgårdsreflektioner och vardaglig alldaglighet, så där en gång i veckan eller när andan faller på. Hoppas att ni gillar det. Även i det nya formatet

Foto: Stiligahem

Mys och mörker

Vi landade på landet lite senare än vanligt i lördags. Någon eller något hade knipsat av ledningen till en av våra ljusnät på tomten, så vi möttes av mörker snarare än mys. Herr J är en riktig pysselfarbror. Förra helgen ägnade han sig åt att sätta upp slingor och ta fram adventsljusstakar för att det skulle kännas välkomnande denna helg, Det blev att packa ur, slänga i oss lunch och åka in till Norrtälje för att köpa ny belysning. Så nu är ordningen återställd. 

Regn och blommor

Den här november har känts ovanligt mörk och regnig. Jag tröstar mig med att vattendepåerna fortfarande behöver nederbörd efter den torra sommaren 2018. På spisen puttrade en mustig lördagsgryta under stora delen av dagen. Precis sådan mat som känns rätt så här års. Det blev ingen promenad under lördagen, men väl en härlig två-timmarstur under söndagen med hela familjen. Jag plockade lite grönmossa och arrangerade med julros och hyacinter i byarumskrukan. 

Älskade lussebullar

Jag älskar smaken av saffran och den gula färgen. Jag vill alltid ha en laddning klar till första advent, så det var helgens beting. När Herr J och jag dejtade för en herrans massa år brukade vi åka till Uppsala och lyssna på deras fantastiska gudstjänst i domkyrkan den första advent. Jag fixade med en termos kaffe och bjöd på lussebullar i bilen och kanske en liten en när vi väntade en timme i kyrkan på att allt skulle börja. Jag minns att Herr J inte tyckte det var särkilt lämpligt i en kyrka. Jag kanske inte skulle glufsa i mig en smörgås där men en diskret bulle tyckte inte jag var så farligt. Nu är det i allafall bakat och doften av saffran sprider sig.