Tänk om alla var som rhododendron 

En av de saker jag uppskattar mest med landet är att det är på landet. Jag låter mig fångas, läser av och lär mig av naturen. Vi har en dagligt återkommande talgoxe som äter av min persilja i kruka. Hen kvittrar så glatt ”jag har hittat världens käk” och släktingar kommer men fattar inte grejen. Jag glädjs åt den egensinnige talgoxen och tycker att hen är så kavat. Hen struntar i vad kompisarna tycker och fortsätter äta lite persilja varje dag.

I år är det annars rhododendron som fångar mig. I slutet av förra säsongen planterade vi två ytterligare rhododendron på baksidan. Där har vi en stor buske som funnits där sedan långt innan vi flyttade hit.

Det blev så tydligt att växter kommunicerar med varandra. En etablerad växt kan ge en spädare växt självförtroende. Så är det i allafall hos våra rhododendron.

Vi placerade en av de mindre rhododendron bredvid vår stora etablerade. Och nu har de sträckt ut grenarna mot varandra på ett flätande sätt. Den nyas första blommor kom mot den sida som vänder sig mot den stora. Ja, det syns knappt några knoppar alls på motsatt sida.

Av alla växter så står det klart att rhododendron är den bästa kompisen i trädgården. ”Hej lilla vän, här är det bra att vara planterad. Se så mycket blommor jag har”, tycks den stora säga. ”Oj vad fin du är. Det är lite kallt och blåsigt, men det verkar tryggt åt ditt håll iallafall” svarar den lilla. ”Kom, här sträcker jag ut en gren så kan jag skydda dig mot blåsten” och ”åh, så bra. Här kommer min längsta gren”. Den stora har till och med tillverkat blommor som är mindre i omfång och mer som lillasysterns. 

Den lilla har en lite klarare kulör på sina blommor och det ska bli så intressant att följa utvecklingen under säsongen. Kommer den lilla ta fart och växa, kommer de att växa ihop eller kommer kulören på blommorna förändras? Vi får se om ett år.

Jag känner mig ofta som ett med naturen. Som en trädgårdsälva som pratar med djuren och växterna och pysslar och rensar ogräs för att få dem att trivas. Något vidare värst duktig är jag inte, men jag vill floran och faunan väl. Och växterna svarar fördomsfritt med blomsterrikedom och sin närvaro. En skogsduva har hittat till vår tomt. Den dricker av vattnet i vår damm och kurrar från olika grenar. Så här års vill jag bara vara på landet och följa allt och njuta av ljuset och grönskan. Trädgården börjar bli fin.

På bilden ovan och nedan ser ni hur den stora rhododendron sträcker ut sina grenar.

Här är en bild ovanför. 

Och så är det så härligt nu med alla Margueriter i trädgården. Vi har två ställen där det är som ett fång.