Liljekonvaljernas tid
Jag köpte hem ett gigantiskt fång av vårsommar, liljekonvaljer. Jag bara älskar det engelska namnet: Lilly of the Valley, dalens liljor. Jag ser bilden framför mig. Där i halvskuggan syns stora fång av gröna blad. De doftar underskönt och är så betagande med sina sköra vita klockor och krispiga, nästan tulpanliknande, blad.
Min svärmor säger alltid att hon vill vara ledig mellan hägg och syrén. Och jag är benägen att hålla med. Den här perioden, när den ena blomsterprakten avlöser den andra, är magisk.
Jag älskar att vakna till fågelkvitter. Och till ljuset som strilar in genom fönstret dygnet om. Jag får påminna mig om att nu är nu. Att stanna upp och ta in. Jag vill trycka på paus. Bara stå här i liljekonvaljernas tid en liten längre stund och dofta. Och i syrenernas tid. Och pionernas.
Det är lätt att rusa på och bara passera det vackra. Men livet är inte de stora epokavgörande tidpunkterna. Livet är de små vardagliga stunderna när man är helt i nuet. Så jag sticker näsan i liljekonvaljerna en stund här på morgonen, låter mig förföras av detaljrikedomen i klockorna och bara vara nu.
Foto: Stiligahem