Missa inte Annika Ekdahl
Drabbad, gripen och fullständigt handlöst förälskad i textilkonstnären Annika Ekdahls tapeter vävda i gobelängteknik. Kompositionerna och färgerna är så ändlöst vackra och perfekta, en detaljrikedom som slår mig med häpnad. Missa för allt i världen inte utställningen på Waldemarsudde som pågår till den 11 februari 2018. Jag ska försöka gå igen.
"Hennes kompositioner är en slags förtätade collage, med överlagringar, dubbleringar och bilder i bilder. Ofta med ett fokus, som kan vara ett bord, en fest, en dans, ett ansikte, en trollslända. Det som sker däromkring i periferin är emellertid viktigt. Djuren har ofta en framträdande roll. Några är mytiska, som enhörningen, hjortarna och hararna(dessa ingick även som symboler i senmedeltidens och renässansens bildvävar) ". Ur utställningstexten
Utställningen slår an många strängar. Det rent estetiska, berättelserna i varje bild, mötet mellan nutida och historiska motiv, hantverket, skickligheten, den imponerande monotont tålamodskrävande uthålligheten och den parallella berättelsen om kvinnors historia. Väverskor i alla tider. Kvinnlig styrka i den tysta kunskapens gemenskap. En Noa som bygger sin väv bit för bit i tro utan att få se helheten förrän det är klart.
Att summera intrycken i bara ett inlägg är omöjligt. Tankarna surrar. I utställningstexten på museet beskrivs hennes verk så fint. Att skapandeprocessen är en blandning mellan den moderna digitala tekniken och den uråldriga. Hon färgar sitt eget garn. Det tar 1,5 år att väva ett verk.
Foto: Stiligahem
Gobeläng eller tapet
I Sverige kallar man bildvävar för tapet. Gobeläng är rent formellt en vävtapet som kommer från en plats, det vill säga Manufacture nationale des Gobelins i Paris. Fabriken grundades på 1600-talet, men tekniken där man "plockar", kallas gobelängteknik, och är mycket äldre. Annika Ekströms bindväver är gjord i gobelängteknik. Den andra tekniken sker genom att man väver med skyttel och slagbom.