75D67337-60EC-416B-B0C5-1F82596E12AB

Ellen Keys Strand

Det finns dagar av lycka långt in i själen. Stunder där man tar in nuet och platsen fullt ut med alla sinnen påkopplade. Dofter, ljud, värme och synintryck går på max och man blir nästan ett med en plats, förstår den och besjälas. En sådan dag fick jag på i somras.

Ellen Keys Strand

Så här i vintermörkret känns de sommarljusa dagarna långt borta. Men när jag blundar och söker mig till Strand upplever jag allt igen. Underbart.

Tyvärr får man inte fotografera inne på Strand. Jag tog några bilder ändå, men kan tyvärr inte publicera dem på bloggen, med respekt för detta. Jag hade annars tänkt att göra ett kompletterande inlägg om Ellen Keys intressanta tankar kring inredning. 

Ellen Key har jag förstås stött på och läst om och Strand har länge stått på min önskelista. Jag har drömt om att besöka platsen. Få vara där, uppleva Vätterns förvandlingar och ljuset på egen hand och med alla sinnen. Vara där så länge jag vill. Och i somras blev det äntligen av. En av de varmaste dagarna förra sommaren gjorde jag en oförglömlig resa till strand. Hoppas att du tycker om mina bilder.

 

Kärleken till hus från början av 1900-talet

Hus som är byggda i början av 1900-talet tilltalar alltid mig alldeles särskilt. Jag är väldigt förtjust i den organiska funktionalismen som rådde då, nationalromantiken, med rundade hörn och ornamentik hämtade från naturen. Det här är min estetiska hemvist. Jag har ägnat ganska många år åt att forska kring det förra sekelskiftet. Jag bygger sakta men säkert om min kunskap om området. Jag har studerat alla aspekter; arkitektur, konst och inredning förstås men även hälsoideal, kvinnans roll och industrialismen.

Intresset började när vi flyttade in i vår våning för drygt tio år sedan. Jag fann detaljerna så tilltalande och de grova proportionerna både bombastiska och delekata på samma gång. Jag blev nyfiken på vad som gjorde det så oemotståndligt.

Jag tycker mycket om att fotografera och skulle gärna vilja utveckla mitt seende genom kameran. Det är sällan jag kan ägna den tid det tar att vänta in den rätta stunden, och ofta håller jag min ivriga son i ena handen och kameran i den andra - även här hemma. Eller så är son och man ur huset någon timme och jag får ro att plocka och plåta. Så ser det ut. Därför är stunderna där jag kan förkovra mig så givande. Jag fångar nuet. Carpe diem.

Foto: Stiligahem

3B634709-2860-4F5C-B234-0AB09D5F587E
F2A000E6-1066-4FE8-94C0-190F4DBDB13B

Jag kom en timme före första visningen och fick uppleva den osynliga gränsen mellan himmel och hav helt i stillhet. Fullkomligt och alldeles magiskt.

ACA4D36C-85F5-493F-AD44-C97D4DDD57AA

Genom att understryka de horisontella linjerna i form av en häck i övre kant och nytta perspektivet med pergolan har man gjort terrasseringen ännu mer sympatisk. 

6ECAD139-C7DE-4435-A985-4DFDCEF3E0FD

Den här vyn mötte mig. Jag bländades av den osynliga linjen mellan vatten och himmel.

2228443D-4AF9-489F-BB20-F3939317D6EB
B9481B01-EAF7-4EFF-83A5-39A6EB8A9537

På bara en timme har karaktären ändrats på sjön.

4DBECDF9-4E71-4BB4-9F61-2F0654EF23CE
60FDF598-CB17-4777-9C67-D002383D1D70

Ljuvliga rabatter bakom tjocka ligusterhäckar.

Linje

Relaterade nyheter

IMG_7810
Stiligahem besöker
Trädgård och växter
5 november, 2024

Drömparken i Enköping

Stiliga hem
Drömparken i Enköping Jag har en alldeles särskild kärlek till fotosyntesen, till förmultningsprocess...
IMG_7797
Hos oss på landet
3 november, 2024

Tratten och trappan

Stiliga hem
Tratten och trappan Jag bläddrar tillbaka på bloggen och tänkte att skulle följa upp på lite olika pr...