Minnen till punschveranda

Jag minns mina barndomssomrar på min farfar och farmors sommarställe på västkusten. Vi levde på den inglasade punschverandan med fri sikt mot havet och solnedgången. Där spelade vi spel, ritade, byggde pussel och samtalade. Vi åt alla måltider, förutom frukosten som intogs i köket.

Under kvällen kunde man höra ett svagt smattrande från fiskebåten på väg in i kilen. Ska vi se om Ivarsson har några räkor, frågade farmor? Och vi ropade ja och sprang längs den vildhallonklädda trätrappan ned till bryggan och rodde över med båten och handlade pinfärska nykokta räkor från relingen.

”Dagarna hos farfar och farmor var präglade av tydliga rutiner”

Dagen inleddes gåendes i vita badrockar till badplatsen en bit bort. För det mesta badade vi vid vår egen brygga, men morgondoppet skedde alltid vid badplatsen tillsammans med de andra morgondopparna. Frukost med toast och te serverades i köket klockan nio, fillunch med smörgås vid 12, afternoon tea vid tre och middag klockan sex. Före middagen på glasverandan serverades alltid en sherry och några salta ostkex i salongen. Kvällen avslutades med kaffe och rollokola på balkongen klockan nio.

”Vi plockade bigarråer från vårt sovrumsfönster”

Jag minns hur vi badade i kilen på kvällarna och att min syster och jag plockade bigaråer direkt från vårt sovrumsfönster. Jag minns dagsturerna med farfars båt. Då vi låg på svaj vid släta bergshällar och badade med sälarna.

Och jag minns doften av farmors nattkräm när hon bäddade "båt" åt oss vid nattningen. Hos farmor och farfar sov man med filt och nymanglade frasiga lakan och inte med påslakan. Att bädda båt innebär att lakanen bäddas tajt tajt så att man knappt kan röra sig. Obegripligt idag kanske då alla har påslakan. Men hos farmor och farfar gjorde man så och jag minns att det gjorde mig trygg.