Nu och då: Från atrium till atriumhus

Mellan 1960-1970-talet blev det populärt att bygga radhus och kedjehus med ett atrium, det vill säga en kringbyggd mindre gård eller uteplats i mitten av det avlånga huset. Dessa kom att kallas atriumhus. Men användandet av atrium är betydligt äldre än så.

Det romerskt antika atriumet

Atriumet var bostadshusets centrala vardagsrum med en öppning i taket som släppte in ljus, och släppte ut rök. Genom taköppningen, kallat compluvium, kunde regnvattnet från det sluttande taket falla rätt ner i den nedsänkta bassängen, impluvium, som var placerad inunder. Omkring atriumet låg sov- och förrådsrum.

Med tiden utvecklades atriumet till att bli mer av en försal, ett mottagningsrum hos mäktiga mäns hus. Atriet var omgiven av kolonner, kallat atrium corinthium, som på litografin ovan. Foto: Meisterdrucke

Fornkristen och tidig medeltid

När kristendomen etablerades införlivades den romerska byggkonsten i kyrkorna. I tidiga kyrkobyggnader finns det ofta en kolonnomgiven fyrsidig förgård framför kyrkan, förgårdsatriet, i bland kallad paradisius, paradisgård. Under medeltiden levde sedan atriumidén vidare i klosterarkitekturens korsgångar.

Foto: Bilden föreställer gamla St Peterskyrkan i Rom där man tydligt ser ett förgårdsatrium från Wikipedia

Renässans och barock

Antikens arkitekturideal återupptäcktes och palats i Italien och senare i Europa byggdes med en cortile, en central gård inspirerad av romerska atrium. Det finns väl knappt ett enda hus i Florens utan en cortile.

Foto: Cortile di Michelozzo är en av atriumen i Palazzo Vecchio i Florens. 

Industrialismen

Industrialismen under 1800-talet gjorde det möjligt att konstruera stora byggnader i järn och glas. Det blev populärt med glasade atrium i gallerior och andra offentliga byggnader, exempelvis Galleria Vittorio Emanuele II i Milano som byggdes 1867

Kopparstick föreställande Galleria Vittorio Emanuele, från 1860-tal via Meisterdrucke

Atriumhusen och Bauhaus

Ludwig Mies van der Rohe, som var rektor vid Bauhaus-skolan, ritade under 1930-talet Gartenhofhäuser, ett atriumhus utifrån modernistiska principer om funktion, ljus och social gemenskap. Inga av dessa realiserades dock.

Atriumhuset blev en populär lösning för att få ljus in i de rektangulära kedjehus- eller radhusområdena från 1950-talet och fram till 1970-talet. Ibland fick innergården ett glastak eller en lanternin.

Planritning nedan och foton från 1960-talsvillan på Tomegapsgatan i Lund är via Skeppsholmen

1960-talshus i Lund av Carl-Axel Acking

Det här bostadshuset fick en omfattande tillbyggnation 1966 av arkitekten och formgivaren Carl-Axel Acking. De exklusiva materialvalen och den superfina planlösningen är följaktligen mästerlig. Det som gör huset så ovanligt är att så mycket av originalinredningen är intakt från byggåret. När det ser ut så här är 60-talsarkitektur bara helt fantastiskt.

Atriumet är närvarande från husets sociala ytor; matsalen, vardagsrummet och arbetsrummet. På flera ställen är golvet i Höganäsklinker och utomhus är vissa delar inklädda i kopparplåt.

Professor Carl Axel Acking  (1910-2001) var både arkitekt och formgivare. På auktioner kan man titt som tätt se belysning som han formgav för Bröderna Malmström och Nordiska kompaniet. Han gjorde även en hel del möbler. Acking fick sitt genombrott vid världsutställningen i New York 1939. Han stod för hela inredningen till generalkommissarie Folke Bernadottes representationslokaler på uppdrag av Åtvidaberg industrier. Han var en av tre huvudarkitekter till bomässan i Helsingborg, H55.

Jag kunde inte låta bli att få med några ytterligare bilder, den vackra öppna spisen och koppardetaljerna.