
Trädgårdsfönster och krukväxtens historia
Det kan tyckas motsägelsefullt att det faktiskt just var industrialismen som gjorde krukväxter modernt. Innan dess var det bara de allra bäst bemedlade som kunde odla och hålla exotiska växter året om i sina orangerier.
Trädgårdsintresset för en bredare allmänhet växte fram under 1800-talet. Och om det hade funnits en nyordslista omkring år 1860, så hade ordet Trädgårdsfönster funnits med. Redan 1832 bildades den Svenska trädgårdsföreningen efter brittisk förebild. Redan trettio år tidigare, år 1804, tillkom The Royal Horticultural Society. Syftet med båda var att sprida kunskap om odling i såväl växthus som i kalljord och boningsrum.
Översta bilden kommer från utställningen Wennerberg - naturen flyttar in på Gustavsbergs Porslinsmuseum. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.
Tidigare hade man inte kunnat övervintra gröna växter inomhus, men med bättre infrastruktur och kunskap blev det möjligt. Och när fler fick uppvärmda rum och större fönster exploderade intresset för att odla blommande växter i kruka.
I många fotografier från runt det förra sekelskiftet kan man undra vem det egentligen är som porträtteras; människan eller växten. Det blev status att äga och visa upp ovanliga och välskötta växter. I museernas bildarkiv syns personer från olika skikt i samhället som poserar stolt tillsammans med sin krukväxt.
Växterna kunde exempelvis vara lilja, begonia, julkaktus, hortensia, aster, krysantemum, nerium, aspidistra, sofjäderspalm, Kentiapalm kallad förmakspalm eller aralia.

Bilden ovan visar en inredning från omkring förra sekelskiftet. Här ser man ett par porträtteras omgiven av växter på piedestaler och i vackra ytterfoder. Bilden är en faksimil från utställningen på Gustavsbergs porslinsfabrik.
Bilden nedan visar en herre som stolt låter sig porträtteras tillsammans med sin hortensia. Bilden är en faksimil från utställningen på Gustavsbergs porslinsfabrik.


Bilden är en interiör hos trafikchefen Adolf Fredrik Lindberg i Vetlanda. Fotograf Emma Matilda Lundgren. Foto: Digitaltmuseum
I tidens anda
Det låg också i tidens anda att intressera sig för botanik och vetenskap. Det är ju både en utmaning och ett nöje att lyckas dra upp plantor från frön. Med industrialismen hade många flyttat från landet och till stan. Genom att odla krukväxter kunde man bevara en del av det bekanta lantlivet i en ny tillvaro. Genom koloniträdgården kunde alla få tillgång till odling. Sveriges första koloniträdgårdar bildades 1895 i Malmö.
Under 1800-talet kom också det svenska föreningslivet igång. Folkbildning, hederlighet, fostran och hälsa var viktiga samtalsämnen. Vi fick frikyrkor, scouter och nykterhetsrörelse. Att odla var ett sätt att ära naturen, som Gud har skapat ansåg man. Det var också ”Barnets århundrade” och i dessa sammanhang ansågs det ”moraliskt fostrande” att lära barn att vårda växter.
Då, precis som nu, fanns det en social gemenskap i att byta sticklingar och fröer med varandra. Där fanns samlarna och de som odlade för att manifestera sin fascination för upptäckter och upptäcktsresande.

Den kommersiella trädgårdshandeln och litteraturen kommer igång
En av de första böckerna i Sverige på ämnet var ”Fönster-Trädgården eller Anvisning att uppdraga, odla och drifva de mest omtyckta blommor och praktvexter i fönster och rum” som utkom 1841 i översättning från tyska Peter Carl Bochés bok.
På 1860-talet kom den kommersiella trädgårdshandeln igång. Lökar, frön och plantor från hela världen blev tillgängliga via postorder. Tågen möjliggjorde det också att kunna byta till sig sticklingar och frön.
1862 publicerades det första numret av Tidning för trädgårdsodlare och några år senare, år 1869 gav Svenska trädgårdsföreningen ut sin tidskrift. Även i dagstidningar och veckotidningar som Idun kunde man läsa om odling i boningsrum och fönsterträdgårdar.
År 1886 gav Skånska trädgårdsföreningen ut häftet ”Krukväxtodling i boningsrum” som var den första delen i en serie kallad ”Trädgårdsbibliotek för menige man”. Där kunde man läsaodlingsråd för odling av 160 exotiska växter från alla jordens kontinenter.


I Idun - praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet, sid 5 i nummer 1 år 1887 kan man bland annat läsa följande om skötsel av heliotrop under rubriken fönster-trädgårdar:
”Heliotropen hör äfven till de växter som äro svåra att öfvervintra. Trädgårdsmästaren uppdrager alltid på våren nya exemplar och använder endast de öfvervintrade att taga sticklingar utaf. Detta förfaringssätt är likväl alltför besvärligt för de flesta blomsterodlare. Heliotropen bör äfven omplanteras på våren, enär hufvudorsaken till, att dess blad vissna (särskildt de nedersta), vanligen är att jorden i krukan blifvit för fattig på näringsämnen. Litet torfströ eller pulveriseradt träkol, blandadt i jorden, är af god verkan både för akasian och heliotropen”
I en tidigare notis har man kunnat läsa om akasian och i den följande notisen om hur man förlänger snittblommornas längd genom att nattförvara dem svalt om nätterna i styvt silkespapper.

I Göteborg Trädgårdsförenings pris-courant från 1862 erbjuds olika växter, exempelvis drygt 30 olika päronsorter. Där kan man bland annat läsa om päronträd att ”halvstammiga, unga vackra exemplar” samt ”pyramid formiga” kostar 1,50 medan ”espalierformiga” kostar 3 kronor styck.

Akvarell av Carl Larsson med blomstertrappan på Sundborn
Att inreda sitt blomsterfönster
Med trädgårdsintresset kom också behovet av att lyfta fram sin stolthet. För att dölja lerkrukan placerades blomträden i vackra ytterfoder, på piedestal i rummet eller i form av en samling på en blomstertrappa.
Uppdatering: Min kära instagramvän konstvetaren Susanna Scherman @målarbertilshus påminde om att ordet ytterfoder är en nutida benämning. Förr kallade man det kort och gott blomkrukor. Susanna har lånat ut flera blomkrukor till utställningen Makalösa Majolika! Under rubriken Fredagskrukan på Instagram lyfter hon fram olika exemplar ur sin fina samling.
Det här inlägget skulle inte vara komplett om jag inte visade några fina exempel på inredningsdetaljer:

Blomkruka från Rörstrand
Blomkruka i Majolika-utförande från omkring sekelskiftet 1800-tal och 1900-tal.
Med majolika menas lergods i starkeldsfajans som är tenn eller blyglaserat. Under senare delen av 1800-talet kom begreppet majolika i Sverige att förknippas med polykromt dekorerade prydnadsföremål i flint- eller lergods. Både Rörstrand och Gustavsberg hade en stor produktion av Majolika från ca 1869. Även Höganäs AB tillverkade Majolika från 1889.
Foto: Auctionet

Blomkruka från Gustavsberg
Allt under sekelskiftet 1800-tal och 1900-tal var inte färgsprakande. Här är ett wedgewood-inspirerad blomkruka med motiv av liljekonvaljer av Gunnar Wennerberg för Gustavsberg. Foto: Söderåsens antik

Blomkruka från Gustavsberg
Ljuvliga solrosor på vitglaserad blomkruka. Kan man bli annat än glad. Det är ytterfodret är troligen också formgivet av Gunnar Wennerberg. Foto: Auctionet

Piedestal i porslin med kruka, Rörstrand
Tänk att den har överlevt i över 100 år. En 95 cm hög piedestal med tillhörande kruka från tidigt 1900-tal i porslin. Jag tyckte att det var roligare att visa den här typen av piedestal än de vanligare och nättare i trä.
Foto: Auctionet

Blomstertrappa, 1900-tal
Grönmålad blomstertrappa från 1900-talet. Här kan man föreställa sig att det vore fint att exponera en samling av något; kanske pelargoner, begonior eller olika primula. Foto: Bukowskis

Två aktuella utställningar
Majolikor och ytterfoder i porslin i jugendstil tycks ligga i tidens anda. Inte mig emot.
- På Gustavsbergs porslinsmuseum kan man se utställningen ”Wennerberg – naturen flyttar in” till slutet av april. Utställningen handlar om Gunnar Wennerbergs fantastiska keramik för Gustavsberg.
- På Sofieros slott kan man se utställningen ”Makalösa Majolika” (foto ovan). Utställningen öppnar 15 april. Det står inte hur länge utställningen varar.
Linje