Kärleken till glasverandor växte fram på Östersidan vid Fiskebäckskil på västkusten när jag var barn. Farmor och farfars sommarställe låg vid kilen uppe på en klippa och hade en glasveranda med delvis oändlig havsvy och kvällssol. Frukost och lunch intogs alltid i köket, men på eftermiddagarna spelade vi yatzy, läste och drack te här. Vi hörde Ivarssons fiskebåt puttra in i kilen och sprang nerför klipptrapporna till båten och rodde över och köpte räkor över relingen. Det var mäktigt att sitta på glasverandan och titta ut på åskvädret och kanske ännu mer att äta middag i solnedgång. Jag älskade att sitta i glasverandan. 

 

Sedan dess drömt om att en dag ha en egen glasveranda. Vi hade tankar om att bygga en på Solåkra och när vi kom till Roslagsbacken såg jag direkt framför mig hur uterummet utan dörr skulle kunna omvandlas. Vi tog in offerter ganska direkt och snickarna menade att allt behövde rivas för att byggas upp igen. Då prioriterade vi ner projektet och så lekte vi med tanken att bygga det något lite större. I augusti kom en annan entreprenör, en vi hört gott om och sa att det var ett litet projekt som tar tre dagar. Då beställde vi fönster och dörr. 

 

 

Nu funderar jag och Herr J på krukor, mattor och var vi ska sätta kontakter. Just kontakter kanske inte låter så kul, men det här rummet saknar idag ljus. Fina fönster och ljussättning kommer vara den största förändringen. Att visualisera olika idéer och tankar är en del av processen jag tycker mycket om. Jag ser fram emot att måla väggarna och sakta men säkert låta allt få sin plats. 

 

Foto: Stiligahem