Den varmaste helgen

Det blev en perfekt kombination av både stad och land denna helg. Jag var hemma själv fredag kväll, när herr J var i väg med sin styrelse på heldag med övernattning. På lördagen hämtade jag upp honom på Ljusterö och så åkte vi till landet.

April och maj har varit ganska intensiva på jobbet och med mina andra projekt;  två styrelseuppdrag där jag är ordförande samt lite jobb för herr J. Och så har jag varit i Göteborg, Lund och Danmark på det. Det är roliga saker alltihop men det har varit si och så med återhämtning under vardagskvällarna. Och därmed också med bloggandet. Jag jobbade även i fredags kväll. Nu är det en intensiv vecka till och sedan blir det nog lite mer normalt.

Det var ljummet och vackert i fredags. Jag var iväg på ett möte hela eftermiddagen och det var extra härligt att öppna dörren och kliva in i helg. Jag hade balkongdörren öppen till sent och korsdrag genom den nystädade lägenheten. Jag tycker om det surrande ljudet av trafiken under sommaren. När stadens trafikvågor sköljer in genom de öppna dörrarna och vittnar om liv och rörelse. Ljudvågorna pulserar in genom dörren när rödljusen blir gröna och det ger en fin rytm. Som vågor. Koltrasten sjöng i ett träd på gården och ljuset färgade allt i gult, aprikost och rosa, mina absoluta favoritkulörer. Jag sitter i dagsljuset så länge det går och möter skymningen som aldrig riktigt sveper in. Det blir inte vackrare än så. Det finns inget ljuvligare. 

Lika efterlängtat var det att komma till landet. När vi svängde in på gården möttes vi av ett blommande äppelträd. Förra helgen var det körsbär. Jag har nog aldrig sett så många blommor i trädet någon gång tidigare. Under kronorna surrar det av flitiga bin och humlor. Jag får nästan nypa mig i armen när jag tänker på att det är nu det är nu. Vintern är över. Ljuset och värmen är här. Tänk att vi äntligen har en glasveranda med pelargoner. Det är något jag drömt om så länge och nu är det här. Det finns på riktigt. 

Byggarna på landet är inte klara, men vi låter det vara klart för nu. De kommer och gör det sista när de önskar inomhusjobb igen. Jag tänker inte låta besvikelsen över detta lägga sordin på känslan. I helgen plockade vi bort all byggpapp från badrummet och i Mitt rum. Jag dammsög bort allt byggdamm, skurade golven och målade sista varvet i taket. Under söndagen flyttade vi våra gamla Billy-hyllor till Mitt rum och fyllde dem med böcker. Det känns rätt bra, även om jag hade velat ha mina hyllor och kunnat måla dem gröna. Sonens rum har varit belamrat, så det kändes skönt att få plocka iordning och få det rent. Jag trivs inte när det är för stökigt. Det blev också två turer till återvinningen, med allt skräp som ligger och stör vyn. Det blev också en hel del efterlängtat trädgårdsarbete och en simtur också.

Trädgården är ganska eftersatt, eftersom vi nästan inte kunde göra något i höstas med sonen. Det tänker kanske inte någon annan på, men jag gör det. Nu har jag nästan rensat klart i alla rabatterna och fyllt på med gödsel. Det blev två skottkärror med ogräs. Nästa helg kommer jag nog i mål, så att jag trivs. Både herr J och jag är ganska intensiva trädgårdsmänniskor. Han är inget vidare på just detta med ogräsrensning, men han konkar och bär på grenar, vattnar och klipper gräs. Lata sommardagar där man gör ingenting är inte min grej alls. Jag vill helst gå runt och småpåta i trädgården och ha små projekt för mig. När allt är rensat i trädgården tänker jag gärna fram nya saker. Då strosar jag gärna runt med en kopp te eller ett glas vin och drömmer trädgårdsdrömmar. Det är härligt.

Med badrum och bibliotek har vi fått fönster mot baksidan. Den ser inte så kul ut. Det område där vi har haft pallkrageodling blev inte så lyckad och det hela saknar struktur. Det är inte tillräckligt med sol där och nej, det har helt enkelt aldrig blivit riktigt bra. Jag funderar på vad vi ska göra med denna steniga mark? Jag får klura på det i år. Nu är luktärterna på plats och snart blommar rhododendron här. Då glömmer jag allt det trista.

Vårt hus har blivit så fint sedan vi fick glasveranda. I september blir det svart

Äppelblom, kanske till och med vackrare än körsbär

Våra kära grannar Peter och Stefan hade fixat ramslök åt mig. Vi bor några hus från varandra både hemma och i stan. Världen är liten.

Tillsammans med han som gjorde mig till mor. Den allra finaste. Han har haft två veckor då han mått dåligt i sitt inre, men idag var han mer som vanligt. En lång stund på vår promenad skulle han hålla både mig och pappan i handen. Familj. Det är fint det.