Renovera marmorgolvet i hallen

Det är ingen ekonomisk fråga egentligen, men för mig är den principiell. Man byter inte ut ett fungerande stengolv. När vårt hus i stan blev bostadsrätt under det tidiga 1990-talet gjordes en omfattande renovering. Det blev fönsterbrädor och hallgolv av vit marmor. Hallgolvet består av kvadratiska bitar lagt på diagonalen, vilket var den tidens mode.

I trapphallen är trappstegen också av en vit marmor och jag har tyckt att det varit rätt bra att man valde att fortsätta med samma kulör, men själva plattorna har jag aldrig varit särskilt förtjust i. Hade jag valt själv så hade det blivit en annan form, rektangulära och med så liten fog som möjligt. 

En av min mamma inredningsarkitektens käpphästar, är att försöka använda så få material som möjligt genomgående, för att få det att hänga ihop. Det ligger mycket klokskap i det. En av de saker jag gillar mest med landet är just att man lagt samma golv i hela huset. Det skapar harmoni.

Vi håller på att samlar oss för att renovera här. Det har alltid varit vår plan att göra det när hobbiten flyttar hemifrån. Jag har tänkt på det i många år och funderat mycket på färgsättning. Jag skulle kunna tänka mig en annan färgsättning, men herr J är otroligt skeptisk. Vi får se hur det blir.

För några veckor sedan pratade vi om hur vi kunde optimera hallen, klädkammaren och den inre hallen. Den inre hallen är bara en passage som bland annat leder till kök och badrum. I taket hänger en tråkig spotskena. Den har aldrig riktigt fått någon kärlek eller någon uppmärksamhet, utan det har bara varit en passage. Vår tanke var att lägga ett stengolv även där. Vi lät tankarna spinna iväg. Kanske kolmårdsmarmor, som ju är så vackert, men så landade vi i att det nog ändå blir bäst med vit marmor, av cararratyp.

190 000 000 år är en respektfull ålder

Lägger man in sten i ett hus så är det tänkt att hålla i flera hundra år, ja flera tusen. I det sammanhanget är trettiofem år ingenting. För ungefär 190 miljoner år sedan började Carrarabergen att formas. Det är ursprungligen en kalksten som under miljontals år utsatts för enorma tryck och temperaturer i berggrunden och som i sin tur skapat marmoreringar, dvs små föroreningar i stenen. 190 000 000 år! Kräver att vi behandlar den med respekt. Då spelar det ingen roll att man tröttnar eller inte är förtjust. Lagt kort ligger. Förr eller senare blir det modernt igen. 

De där mörka fogarna, däremot, dem kan man göra något åt. Jag köpte ljusgrå fogfärg och ägnade lördagen åt att måla alla fogarna i rummet. Först målartvättade jag. På det sättet har jag trollat bort skarvarna och golvet upplevs helt enhetligt. På sina ställen bör jag måla två varv och det ska jag göra innan jag skrapar bort färgen på stenarna. Därefter ska jag såpa golvet med linoljesåpa. 

Linoljesåpa skyddar ytan väldigt bra och så blir det fin glans. Du kan läsa mer om marmor här:

Nu och då: Cararramarmor på stiligahem.se

Det är kanske här man tydligast ser skillnaden före (ovan) och efter (nedan). Nu känns det som ett helt enhetligt golv. Här har jag visserligen inte skrapat bord den överflödiga färgen än, men man kan redan ana skillnaden.

Jag använde fogfinish. Det har jag använt tidigare, bland annat på vårt tidigare lantställe. Det håller faktiskt förvånansvärt bra om man är duktig med förarbetet och också låter det härda ordentligt innan man skurar det.

Det går inte att undvika att få färg på stenen, men det är ganska lätt att ta bort. Jag torkade med en fuktig trasa och skrapade sedan bort färgen med baksidan av en kniv. Det tar en stund att skrapa bort färgen, men resultatet blir väldigt fint.