Josef Franks Wellpappskåp

Ett av mina absoluta favoritmöbler här hemma är det röda Wellpappskåpet, skåp 2192, av Josef Frank för Svenskt Tenn.

”En möbel ska stå på ben som är så pass höga att man kan urskilja gränslinjen mellan golv och vägg. En låda som vilar på golvet bryter denna gränslinje och minskar därmed rumsverkan" skrev Josef Frank i artikeln Rum och inredning i Svenska slöjdföreningens tidskrift Form 1934.

Skåpet formgavs av Frank år 1954 och har fått sitt namn efter den wellpappliknande fronten. Profileringen ger en skuggeffekt som ger möbeln liv och ett lätt intryck. Skåpet är lackat och har benstativ och insida i mahogny samt runda utanpåliggande gångjärn i mässing.

Mitt skåp är en större och äldre variant än den som säljs nu. Det är tillverkat av Eriksson och söner i Vrena, de snickare som också gjort våra inbyggda skåp här hemma. Det större skåpet som jag har slutade att tillverkas vid millennieskiftet.

Det här skåpet har varit blickfånget i mitt hem sedan mitten på 1990-talet och jag tycker lika mycket om det idag. Jag tröttnar aldrig på det. Och här i vår nuvarande våning har den fått ange tonen i färgsättningen. 

Skillnad i mått på skåpen förr och nu

• Äldre 2192:  Höjd: 140 cm, bredd: 110 cm och djup: 40 cm.
• Nya 2192: Höjd: 125 cm, bredd: 82 cm och djup: 40 cm.

Foto: Stiligahem

Nu börjar solkatterna äntligen leka över väggarna. Äntligen är våren på väg. På vårt skåp har vi kära ting. En orange burk jag köpt i Budapest, en svart lackburk från Moskva och en mask från Venedig.