Ett, två, tre Argenta
Och så var de plötsligt tre, ja faktiskt fyra om jag räknar med den lilla vasen jag har på landet. Wilhelm Kåges Argentaserie har jag älskat så länge jag minns. Jag har spanat på hundra ja kanske till och med tusen. Det tog många år innan jag köpte min första, men sedan dess har det blivit fler.
Förr eller senare visste jag att jag skulle köpa en av Wilhelm Kåges Argenta. Men vilken av alla som finns skulle kunna representera allt det jag älskar. Bestäm dig någon gång hejade maken på mig. Du tycker ju så mycket om dem. Men jag velade och velade. Det sade liksom aldrig hundra procent klick i hjärtat. Det finns också något härligt i att drömma och längta efter något. I vår snabba värld där allt är möjligt inom ett par klick vill jag slå ett slag för Slow decoration. Det är verkligen värt att vänta på det rätta föremålet.
När den stora, 24 cm höga, klotrunda Argentan jag väl dök upp velade jag inte en sekund. Det var en auktion och den kostade i överkant. Det har gått säkert 15 år eller mer sedan den dagen. Även om fler fått upp ögonen för dessa gröna och silvriga skönheter, så är marknadspriset lägre än det jag gav då. Något fyndpris var det då rakt inte, men för mig är det ändå ett fynd. Drömmen från mellanstadietiden blev sann. Och det är ett av mina mest älskade föremål. Jag kommer att älska den så länge jag lever.
Det är något med den där ärgade brons eller koppargröna kulören tillsammans med silver som slår an strängar i mitt hjärta. Kan det bli vackrare. Och så älskar jag motiven. Särskilt de böljande tjugotalsklassicistiska formerna med kvinnokroppar och delfiner. När man tittar närmare på dem är de också lite humoristiska. Det är mästerligt vackert och samtidigt inte så högtidligt. Det är något mycket sympatiskt över det hela.
Den stora står placerad i den ena nischen i vardagsrummet. Nu placerade jag de två andra tillsammans med min kinesiska häst i ”brons”. De passar verkligen fint ihop.
Hästen köpte jag när jag var i Kina 1992. Det var en av de första dagarna på vår tvåveckorsresa och jag släpade sedan runt på den. Det var tungt, men det var det värt. Det är inget särskilt märkvärdigt föremål om man ser på det monetärt, men den är det första dekorativa föremål jag investerade i. Den representerar så mycket det som jag tyckte mycket om när jag var i tjugoårsåldern. Och kärleken till det asiatiska uttrycket som fortfarande är grunden i det som är min estetiska hemvist.
Jag kan inte säga om det kommer att bli fler Argenta-föremål eller om min samling är komplett. Nu på Antikmässan fångade blicken flera stycken. Kanske blir det ett rött, ett brunt eller ett blått Argenta nästa gång. Eller ett grönt som passar med dem jag har.
Foto: Stiligahem
Är inte de här fiskarna lite lustiga. Jag drar på smilbanden varje gång jag tittar på dem. Samtidigt är helheten på krukan helt fulländad som jag ser det.
Min andra Argenta. Den här har funnit sin permanenta placering i hallen, gärna med en orkidé i och tillsammans med de egyptiska ljusstakarna. Den är det första jag ser när jag kommer hem varje dag.
Min tredje Argenta fick jag i julklapp i år. Den är den minsta men har motiv både på framsidan eller baksidan. Fast vad är egentligen fram och bak. Personligen gillar jag faktiskt sidan där motivet är i botten och strävar upp. Den gör sig så bra tillsammans med de andra, eller hur.
Här står min allra första i den nisch som varit dess hem i 15 år eller mer. Ibland på våren sätter jag en körsbärskvist i den. Jag tycker att den blir vackrast då.
Ärgad metall och Argenta passar fint ihop. Älskar våra nischer som är som gjorda för att ha skulpturer i sig. Det är något med den kraftfulla nationalromantiska arkitekturen som både tar för sig och lyfter fram. I vårt hem har vi rundade former på flera ställen och jag kan sitta och studera formerna och de skuggor som uppstår en lång stund.
