Linje
Bakom det som kallas teamwork
Det kan låta så enkelt och sympatiskt när man säger ”Vi kompletterar varandra”. Men egentligen innebär det att man tänker olika och har olika perspektiv på saker. Så okomplicerat är det först när man väl har lärt sig varandra.
Vägen dit kan vara kantad av missförstånd och diskussioner men Herr J och jag har idag en nästan sömlös uppdelning mellan oss.
Härom veckan hade vi hemmadejt i lägenheten bara för att pyssla. Uppgiften krävde både engagemang från både blomsteransvarig (herr J) och precisionsansvarig (jag). Vi öppnade skåpen och flyttade runt på saker. Herr J valde duk och jag strök den, herr J höll i tavlorna och jag ögonmåttade tavelväggen och så ställde vi i ordning i alla rum. Vi vill tydligen ta in mer grönt så här i början av september.
Man kan förnya sitt hem på många sätt och det bästa är att botanisera i sina egna skåp och lådor. I ett av våra vita skåp i vardagsrummet har vi en sektion som är mer årstidsbunden. Där förvaras snäckorna på vintern och ljuslyktor, röda detaljer och mässingsängeln under sommaren. Jag har en relation till nästan allt som finns i skåpen och det är som en födelsedag att botanisera tillsammans.
Det finns ett danskt uttryck som lyder ”Det eneste der kommer af sig selv er lommeuld”, alltså att fickludd är det enda som kommer av sig självt. Allt annat kräver ett visst mått av ansträngning. Det ligger något i det.
Vi är nu i perioden då vi ”flyttar hem till stan”. Det är mest en mental grej eftersom det enda som flyttar är Prästosten i kylen. Allt annat finns både hemma och på landet; kläder, tandborste och mat. Och vi nyttjar ju både på landet och i stan året om, nästan fifty-fifty på veckobasis om man slår ut det över året. Det som händer under sommarsäsongen är att lägenheten blir behandlad som en övernattningslägenhet, en plats där man sover och gör praktiska ting. Det spelar ingen roll att vi har upplevt många underbara dygn i stan i sommar, då balkongdörren står öppen och det är fyllt av roliga evenemang. Lägenheten får inte den uppskattning den förtjänar.
Natten till onsdag sov vi på landet för att vi behövde fixa en del saker. Vi hälsade på sonen på vägen ut och när vi kom fram började det skymma. Det blev ett dopp i solnedgång och ett fixande i mörker. Morgonen därpå åkte vi tillbaka till stan. Det är nog sista gången på säsongen vi åker ut efter jobbet i vardagen på det här sättet.
Resultatet av dejtkvällen i stan blev bland annat att kandelabrarna flyttade till en ny plats. Andra saker går helt enkelt inte att flytta. Vi konkar runt och prövar flera positioner, men landar ändå i den ursprungliga.
Att vara öppen för förändring behöver inte betyda att förändring måste ske. Att bestämma sig för att bevara något som det är, är också ett val. Det bör inte sammanblandas med det passiva i att behålla för att man inte vill fatta beslut.
Det man fokuserar på växer. Att ducka en fråga om och om är att långsamt låta något självdö. Det gäller allt i livet. Saker och relationer. Att inte använda sina ting är att låta föremålets magi försvinna. Ett sätt att behålla magin är att årstidsdekorera. Vi har ett vitt sideboard bakom soffan som får bära säsongens ton. Jag älskar att plocka ur skåpen och forma platsen efter det som tilltalar för stunden. Och nu är lägenheten rustad för hemmasäsong.
Jag ställde dit krukan och herr J valde blomman. Ungefär så fungerar vårt teamwork. Det blir ganska bra till slut.
Tavlan som skulle till Sundsvallskontoret fick inte plats i bilen. Nu får den stå som ett stilleben i vårt vardagsrum hemma. En sida av mig vill ha ordning och en sida gillar när det blir så här.
Grönt glas i fokus på bordet som alltid är i säsong. Just så här års när sensommaren går mot höst vill jag hålla kvar det gröna i det längsta.
En aloé på tillväxt för att planteras ut i kruka på landet till nästa säsong.