Original eller kopia

Minns du första gången du köpte något som du sparat ihop till? Det gör jag. Det var en dubbelbandspelare med två kasettdäck så att man kunde kopiera kompisarnas blandband, och med löstagbara högtalare. Som jag hade längtat, sparat och väntat. Och så kär den var mig. Och vilka fester. Jag hade kvar den länge efter det att cd:n gjort entré i mitt hem.

Det finns något fint i att spara ihop till något. Jag minns också andra dyrare inköp. Det matsalsbord vi har idag, köpte jag till min första egna lägenhet och soffan när jag fick fast jobb. Soffan har jag nog haft i 20 år när jag tänker efter och allt jag gjort är att byta tyg en gång. Men så köpte jag också just den soffan jag helst ville ha. Dyr var den. Vad vill jag säga med det här. Jo, att kvalitet lönar sig.

Blev påmind om detta när jag läste ett blogginlägg på Trendenser om kopior och original. Jag blev så uppeldad att jag skrev en ganska lång kommentar. Till saken hör att en sprillans ny äkta Charles & Ray Eames DSR stolkostar drygt 2 000 kronor och ett plagiat en knapp tusenlapp. Inte en jättestor skillnad.

Köper du en äkta så har du en stol som håller både i form och stabilitet. Den har alltid ett värde, även på andrahandsmarknaden. Om du tröttnar kan du alltid sälja den. Trots att den är sliten kan du få pengarna tillbaka. I allafall om det är en av de äldre gjorda i glasfiber.

Summa sumarum:  Om man verkligen köper det man tycker om, håller det. På köpet får man också ett personligt hem.  

Foto: Vitra