Trädgårdsdagboken vecka 35, 2020

Så här i slutet av augusti är det så tydligt att naturen byter skepnad. Det är sensommar på gränsen till höst. Trädgården kastar långa skuggor, daggen är tung både morgon och kväll och skolorna har börjat.  

Den här tiden ger mig alltid dubbla känslor, både glädje och vemod. Den senblommande hortensian och stockrosorna blommar. Solrosorna och skogsklematisen är som vackrast och det är skördetid. Vi äter vår egen potatis och idag står äppelskörd på schemat. 

Trädgårdssäsongen går mot final och jag vill hänga kvar. Jag är inte beredd. Jag tar varje chans att sitta ute och att simma i havet. Det kanske är sista gången. Eller näst sista. Jag försitter inte en chans.

Foto: Stiligahem

Augustidoppen är bäst, var det någon som kommenterade. Jag minns att jag som barn ibland kunde tycka att havet kändes som att bada i sammet. Jag kopplade då inte samman det med årstider, men i år slog det mig. Det är bara i augusti det känns så. De ljuvligaste doppen på hela året. Nästan härligare än årets första. Nu är det över tjugo grader i vattnet och det är så livgivande. 

När solen tittar fram kan det bli tjugo grader. Nätterna däremot är svala. Det är fuktigare och klarare i luften. Jag har tagit fram mina tröjor, koftor, schalar och ulltofflorna. I går kväll tände vi brasa för första gången på länge. Och tände stearinljus. 

Här i Roslagen har det inte kommit så mycket regn de senaste veckorna. Det är lite gult här och var och vi har behövt åka ut hit i veckorna för att vattna herr Jönssons stora pumpaodling. Herr J tog bussen ut i måndags och stannade över natten. Tisdag eftermiddag var det min tur. Att bara behöva rå om sig själv och kunna fokusera på jobbet är så härligt. Jag hittade en portion soppa i frysen som jag värmde och lite knäckebröd. Det är allt man behöver.

Jag är så glad över att vi nyttjar vårt ställe så här i vardagen. Det var tanken när vi letade hus, och det känns så rätt. 

Sonen och jag gick vår runda. Idag blev det den längre turen på fyra kilometer förbi gårdarna. Vi hade båda behov av att röra på oss och maken tyckte att vi kom hem för fort.