Trädgårdsdagboken vecka 41, 2022

Hösten har ankommit till Roslagsbacken. Det är nästan så att man kan ta på förmultningsprocessen, fast det fortfarande är varmt. Jag är sams med årstiden nu och kan äntligen omfamna färgprakten.

Höstsilverax, Actaea Simplex Brunette, hade jag även på Solåkra. Där hade jag tre kraftfulla exemplar och här har jag två. Fastän det är tredje eller fjärde säsongen så är de fortfarande ganska anspråkslösa, trots att de står på en ganska bra plats i trädgården. Jag ska nog sätta ytterligare en här för att få det där stora fånget jag drömmer om.

Vid vår entré har vi en vacker dvärglönn av något slag. Jag skulle aldrig ha kommit på själv att plantera ett träd där, eller att samplantera den med ormbunkar, men jag är otroligt glad över att den finns där nu. Det är ett av glädjeämnena med att ta över en trädgård, man lär sig hela tiden något nytt. Den här lönnen är en av vår trädgårds strukturväxter och ger en fin form året om och förstärker säsongen. Den vackra hasselnötsfärgade barken på vintern, grönska under trädgårdssäsong och så färgprakt under hösten. 

Vi var sena med förkultiveringen i år, så solrosorna blev inte så kraftfulla som annars, och kom sent. Här ser ni vårt uterum som vi på sikt hoppas göra om till matsal. Inte är det särskilt vackert, men det kommer det att bli.

Jag och herr J har haft en hus-kulör-kamp sedan vi flyttade in, där jag är på lag ”svart som i Danmark” och herr J vill ha det ”new-england-vitt”. Han kan under inga omständigheter tänka sig någon annan kulör, men jag kan nog acceptera fler. Hur som helst spelar färgsättningen ganska stor roll kring möblering, belysning och mycket annat, så det är snart dags att bestämma sig. 

Jag har en grej kring detta med förgänglighet. Jag älskar att se trädgården långsamt vissna ned. Jag tar in löv och kottar och har dem kvar i skålar till det bara är knaster kvar. Jag plockar ängsblommor och sätter i vas fastän de bara håller en dag. Och i tulpansäsong så har jag dem på bordet så långt som möjligt. Herr J tycker inte alls om detta. Han skulle gärna klippt ner stockrosorna för flera veckor sedan, om han fått som han vill. Men fastän det mest är stänglar kvar med enstaka blommor, kan jag inte klippa ner dem. Jag vet hur vackert det kan vara i motljus höstens sista dagar. Så de får stå kvar och har jag tur så är jag där den förmiddagen. Jag lever på hoppet.

Sista båtturen blev precis så fantastiskt fin som jag hoppats. Vi såg en havsörn flyga över huvudet och en svanfamilj. Jag har aldrig sett en sådan stor fågel som havsörnen, men så är det också den största fågeln i Sverige.